Vargjakt tas upp i riksdagen

Miljöminister Andreas Carlgrens politik om vargstammen att "skjuta först och fråga sen" tas nu upp i en interpellation i riksdagen av Miljöpartiets ledamot i miljö- och jordbruksutskottet Tina Ehn.

- Jag vill veta vad miljöministern gör för vargen, förutom att släppa loss vinterns licensjakt. Licensjakten gick som den gick men var en del av ett paket. Men ännu har vi inte sett något konkret av de andra delarna av paketet. Detta vill jag ha svar på från Andreas Carlgren, säger Tina Ehn.

- Miljöministerns försvar för årets vargjakt håller inte. En vänlig tolkning av regeringens politik att "skjuta först - fråga sen" är att om vi ska skjuta av några vargar så kommer det att accepteras att nya vargar kommer in i Sverige, och att vargar i nödfall flyttas hit. Jägarorganisationerna förväntas jobba för lokal acceptans av flytt och införsel av varg. Det ska bli intressant att se vad miljöministern har att säga om vad regeringen gör i praktiken för att förstärka vargstammen, säger Tina Ehn.


FÖR VIDARE INFORMATION:
Tina Ehn, 070-229 08 01
Mattias Bengtsson Byström, pressekreterare, 0736-27 53 83



INTERPELLATION TILL STATSRÅD
2010-01-13

Till miljöminister Andreas Carlgren (c)

Vargstammens framtida utveckling

Regeringens nya rovdjurspolitik har i och med vinterns licensjakt på vargen fått sin första kontakt med verkligheten.

I propositionen 2008/09:210 skriver regeringen ”En planerad licensjakt på vetenskapliga grunder bör genomföras så att de individer som visar tecken på inavelsdepression, hög inavelskoefficient eller som bär på defekta anlag avlägsnas från populationen i syfte att reducera risken för fortsatt spridning av dåliga anlag.”

Erfarenheten har nu bekräftat att det inte gått att rikta in jakten på individer som visar tecken på inavelsdepression. Eller på individer som bär på defekta anlag. Det har inte heller gått att rikta in jakten på individer som visar tecken på hög inavelskoefficient. Enligt vad Miljöpartiet erfar har jakten i själva verket gått till på följande sätt. Myndigheterna har försökt identifiera var de senaste avkomna till den senast invandrade vargen finns. Där man vet att sådana vargar finns, där har inte jakten fått pågå. Men man vet inte ens var alla dessa vargar funnits, och har därmed inte kunnat freda dem. Därmed kan också någon eller några av de genetiskt mest värdefulla vargar ha dödats i årets jakt.

Licensjakten är en del av ett paket i regeringens rovdjurspolitik. Man kan ifrågasätta paketet, enskilda åtgärder och ordningen som åtgärderna genomförs i, vilket vi gjort i en tidigare riksdagsmotion. Men även om man håller sig inom regeringens politik väcks frågor om i vilken utsträckning och i vilken takt regeringen genomför de andra delarna av paketet. I propositionen står att regeringen avser att ge Statens jordbruksverk i uppdrag att i samråd med Naturvårdsverket ta fram rutiner för hur förstärkningen av vargstammens genetik ska organiseras och genomföras. Denna förstärkning ska ske genom i första hand flyttning av naturligt invandrade individer och i andra hand införsel av vargar med östlig ursprung. Detta bör enligt regeringen påbörjas redan under 2010. Än så länge har regeringen inte lämnat något sådant uppdrag till myndigheterna. Ändå bör regeringen ha några tankar om hur det ska kunna gå till. Om vargar ska flyttas måste man t.ex. i förväg veta vart de ska flyttas. Då behövs en process för att välja områden dit varg ska flyttas.

Regeringen motiverar licensjakten med att denna jakt kommer att öka acceptans för vargar. Regeringen skriver i propositionen att ”jägarorganisationerna bör inom ramen för bl. a. det allmänna uppdraget påbörja arbetet med en lokal förankring av processer med flytt och införsel av vargar”. Rimligtvis innebär detta bland annat att jägarorganisationerna förväntas verka för en acceptans av att vargar flyttas till en ort.

I propositionen skriver regeringen att syftet med viltförvaltningsdelegationerna är att uppnå acceptans för rovdjuren och åstadkomma ett reellt regionalt ansvar och lokalt inflytande över rovdjursförvaltningen. En viktig uppgift inom regeringens rovdjurspolitik är att identifiera var sådana vargar som eventuellt ska förflyttas ska hamna. Detta bör rimligtvis framgå av de rovdjursförvaltningsplaner som delegationerna ska besluta om.

Det finns en rad osäkerheter inom regeringens politik. Den offentliga debatten som licensjakten har lett till har dock visat att det finns en bred acceptans för vargen i Sverige. Den negativa uppmärksamheten mot avarterna som kommit fram kan också vara en tankeställare för många. Ändå inte det inte säkert att licensjakten leder till en ökad acceptans för vargen i de kretsar som varit mest kritiska. Det avgörande är om den eftersträvade genetiska förstärkningen blir av. Om så inte sker väcks frågan om ministern avser ställa in kommande års licensjakt på varg tills det visat sig att övriga delar av regeringens rovdjurspolitik gett effekt.

Detta väcker följande frågor:
- Hur avser ministern i fortsättningen gå tillväga för att i förväg identifiera och inrikta jakten på individer som visar tecken på inavelsdepression eller bär på defekta anlag?
- Kan ministern redogöra närmare för hur vetenskapliga grunder legat till grund för urvalet av de vargar som dödats i årets licensjakt?
- Vad har ministern gjort för att vargar som tillhör de mest genetiskt värdefulla inte skulle dödas i årets licensjakt?
- Vilka konkreta åtgärder kan ministern tänka sig vidta för att flytta naturligt invandrade individer?
- Hur avser ministern verka för att viltförvaltningsdelegationerna arbetar för att uppnå acceptans för rovdjuren?
- Vad kommer ministern att göra för att säkerställa viltförvaltningsdelegationerna, inom ramen för rovdjursförvaltningsdelegationerna, identifierar områden som är lämpliga för vargar att flyttas till?
- Avser ministern tillåta licensjakt på varg i framtiden även om det inte innan dess kommit fram tydliga tecken på att det skett en genetisk förstärkning och om det inte identifierats områden lämpliga för inflyttning av varg?


Tina Ehn (mp)