Trist resa…

… ägde rum i mitten på sjuttiotalet då jag bland annat skulle fotografera en del bilder på djurparker. En före detta anställd berättade att han för närvarande inte hade något arbete och skulle kunna följa med för att underlätta allt bilkörande för mig. Bilen var en gammal Peugeot skåpmodell med ett riktigt bagageutrymme vilket vi skulle kunna använda till att sova i för att spara pengar. Skulle eventuellt också kunna byta bil i Holland dit vi fått adresser till  en billig bilhandlare.

(Bilderna är inte av bästa kvalité som förklaras längre fram)

Nåväl resan startade i början på juni med optimistiska sinnen och glada tillrop. När vi kommit till Jönköping frågade jag kamraten om han ville köra en bit som omväxling men han svarade – Nej kör på Du jag kör när vi kommer till Puttgarten?

Tänkte inte så mycket på detta svar utan fortsatte då vi hade färjplats beställt till kvällen och skulle passera en färja innan Limhamn/ Dragör för att komma till Rödby och Puttgarten.

Körde själv på i den gamla bilen som överraskade och hamnade i kvällningen på färjan mellan Rödby (i Danmark) och Puttgarten (Tyskland). Vi skulle självklart äta middag och bunkra med cigaretter och kanske lite Whiskey. Det som förvånade mig var att kamraten beställde vin och snaps till maten och jag frågade givetvis om han inte skulle köra bilen. Han svarade att det tänkte jag inte på?  Väl tillbaka i bilen och frågade jag om han tänkte köra berusad? Han svarade att det inte gjorde något eftersom han inte hade körkort!

Eftersom resan skulle omfattas av en massa stopp på en mängd platser som Stockholml-Trelleborg-Dragör-Rödby-Puttgarten-Hamburg-Paris-Lyon- Marseille- Barcelona-Valencia-Murcia-Almeira-Malaga-Fuengirola så var det ett klart avbräck i planeringen då jag dessutom hade ett uppdrag att utföra.

Insåg ganska snart att jag inte skulle få den utlovade hjälpen med avbyte av bilkörandet men kunde heller inte vända om eller bara dumpa honom i första bästa hörn utan beslöt att låta honom följa med som vilken passagerare som helst. Allt eftersom resan fortskred och vi kommer längre och längre ner i Europa gjorde hans begivenhet på vin sig alltmer märkbart.

Sträckan Hamburg-Hamburg-Paris-lyon passerades på en vecka med uppehåll för mina uppdrag och sömn och enkla måltider som kunde bestå av bröd, ost och som vid ett tillfälle en tub med stark Dijonsenap som smetades på brödet en kväll i mörkret medan vi körde och höll nästan på att köra av vägen av den starka smaken. Men det fick mig att vakna. En annan kväll i mörkret skulle vi stanna på en p-plats för att sova och kamraten hade smusslat sedan vårt förra stopp då vi handlat. Han sade att han ville sova ute under stjärnorna och tog en filt från bilen och gick ut med den medsmusslade ”vinflaskan” som han inte trodde jag hade sett!

På morgonen kom han in i bilen ganska tidigt och stank något vedervärdigt och i gryningsljuset såg vi att han legat i ett dike som användes som toalett. Bad vid nästa stopp var ett ultimatum!

Vi gjorde sedan stopp för mitt uppdrag i Marseille- Barcelona och var så i Spanien Vid gränskontrollen blev vi påkörda av en fransman som förstörde våra baklyktor och en del av färgen på bakdelen av bilen. Men vi gjorde upp på platsen och fick 100 i numera euro vilket var ett överpris. Satte på olikfärgade plastpåsar som glas på bakljusen. Efter ytterligare några mil mellan gränsen och Barcelona sprakade det till i den gamla bilens växellåda och förstod att något allvarligt inträffat. Vid kontroll hade kopplingen packat ihop och vi blev tvungna att fortsätta vår färd utan koppling. Vi hade dessutom tider att passa varför vi blev tvungna att köra på natten och passerade därför Barcelona som ett jehu på kvällskvisten.   Valencia såg vi bara vägskyltarna av i det tidiga kvällsmörkret och vi började lära oss att köra utan koppling. Försökte vid en bensinmack få hjälp att laga den trasiga kopplingen men det fanns inga delar så sent på natten. Men killen på macken var ändå vänlig nog att tala om för oss att vägen mellan Murcia och Malaga var känd för sina bergiga och slingriga vägar. Efter mycket besvär och svordomar och kamraten magsjuk (förmodligen av dåligt vin) passerade vi de då mycket dåliga bergsvägen

Men på morgonen såg vi den efterlängtande skylten Malaga och vid en strand stannade vi för en helsanering av våra svettiga, smutsiga och ofräscha kroppar samtidigt som bilen fick en tvätt och kamraten fick tvätta den filt som han så duktigt skitat ner. Fiskarna i den tidiga morgontimmen gjorde stora ögon!

Men ett delmål hade klarats av. Valencia skulle jag gjort ett av mina uppdrag i men tänkte åka upp dit senare.

Den första veckan i Malaga eller Fuengirola gick Ganska stillsamt till och kamraten levde väl ganska lugnt bara han fick sina vinflaskor eller hänga på någon bar, Eftersom jag själv vistats mycket i det här området tidigare då jag och tidigare sambon disponerade ett hus där under slutet på 60-talet besökte jag en mängd platser jag kände från förr. Började också planera resan till Kenya som var inplanerad och då det skulle bli billigare att flyga från Spanien än från Sverige var jag runt till en del resebyråer. Men det visade sig att tog jag bilen upp till Portogal kunde jag få en resa tur och retur för halva priset. Sagt och gjort och bokade en resa från Faro i Portugal.

Tiden går fort när man har trevligt och jag hade väl lagt lite av mitt missnöje bakom mig då jag ansåg att det inte gick att leva ihop med någon och ha en osämja mellan sig. Så vi var väl ute på barer och restauranger, solade och badade och framför allt umgicks med människor från det hotell vi bodde på och som hyrdes av en resebyrå. Fick också en del mindre uppdrag av dem med att fotografera en del av deras jippon.

Resan till Kenya gick av stapeln enligt planerna men ska berätta detta vid något senare tillfälle men det var en upplevelse. Vid återkomsten till Faro i Portogal hade jag väntat mig att bilen inte skulle starta eller inte fungera. Satte ändå i nyckeln och bilen startade med ett välbekant morrande. Sedan vidtog den vanliga proceduren och stängde av motorn, lade i ”ettans” växel och vred på startnyckeln och bilen skumpade i väg lite ryckande och kunde då som vanligt växla efter motorljudet och vägen till Malaga låg klar framför mig.

Väl på hotellet i Malaga möttes jag av en fullkomlig oreda på vårt rum med kläder utspridda, ölburkar, vinflaskor och allsköns bråte slängt i rummet men ingen kamrat? Gick ner till receptionen och frågade men då hade kamraten sagt till städerskan att han inte behövt någon städning för det kunde han hjälpa städerskorna med. När jag kom upp på rummet igen öppnade jag min resväska som jag hade kvar på rummet och kontrollerade bland annat ett reservkapital jag gömt där. Men de 6000 kronorna var borta? Likaså fem rullar oframkallad film. Tack och lov de privata bilderna.

Måttet var väl vid det laget rågat och ilsket som ett bi gav jag mig ut för att leta efter den ”goda kamraten”. Eftersom jag sedan tidigare var ganska förtrogen med krogarna och barerna på orten var det inte svårt att träffa på den ”goda kamraten” omgiven av två bilhandlarkäringar som han blivit kär i.

Fick återgivet av en av damerna att hon minsann hade fyllt år och ”den gode kamraten” hade betalat kalaset på hennes hotellrum med inköp av sprit, likörer och vin samt öl för fyra tusen kronor.

I det ögonblicket kunde jag inte hålla mig utan var inte längre finkänslig utan talade om för ”damerna” och ”goda kamraten” att han kunde fixa sin hemresa själv.

Damerna var kvar på orten i två veckor och sedan knackade det på dörren en kväll då jag kom hem från Valencia och utanför stod en ångerfull ”god kamrat” och bad givetvis om ursäkt och var mycket ångerfull. Men samtidigt var han mycket glad över att ”damerna” lämnat den överblivna spriten till honom då de inte kunde ta med allt på flyget hem. Visste inte om jag skulle bli arg eller gråta men sade i alla fall att han skulle få åka med hem då jag skull börja återtåget till hemlandet med de stopp som var inbokade.

Resan skulle då gå från Fuengirola- Sevilla-Portimao-Lissabon-Bilbao-Bordeux-Dijon-Nancy-Luxemburg-Aachen-Hamburg-Puttgarten-Rödby-Deagör- Limhamn och Hem .

Tänkte försöka att klara av resan ganska fort och innan vi åkte hade jag ändrat datum på en del stopp då den ”gode kamraten” var ganska dålig med abstinensbesvär och allmänt nere!

Men en händelse höll på att sätta stopp för resan över huvud taget då vi passerade Bilbao i de södra delarna av Frankrike och på gränsen till Spanien där ETA har sin hemvist sedan Baskien förlorade sin självständighet 1876 harlandet delats mellan ett område i nordvästra Spanien och ett mindre område i sydvästra Frankrike.

Vi passerade en väg runt om staden då det blir kö och börjar smälla. Kulspruteeld och människor gick ur sina bilar och lade sig delvis under bilarna och vi kurade ihop oss delvis sittande delvis på golvet i bilen. Men lika fort som det började lika fort upphörde skjutandet och folk gick in i sina bilar och kön började röra på sig. Vad som hänt vet vi inte men förmodligen någon uppgörelse.

Resterande del av trippen gick relativt bra trots ”gode kamratens” abstinensbesvär och brist på munterhet som funnits sådana mängder av förut.

Hade fattat ett sent beslut att inte ha några pengar till annat än till bensin men hade ringt och ordnat med en utbetalning till en bank i Lille Frankrike där jag skulle få hämta ut dessa. De sista milen fram till Lille hade jag bara bensin och 1,3 euro (i dagens valuta) för att om det knasade kunna ringa banken eller andra samtal och påpekade detta och att vi blev tvungna att spara dessa. Men väl framme vid banken och då jag var inne för att ta ut pengarna tog den ”gode kamraten” de 1, 3 euron och köpte vin!

De sista milen upp till färjorna förvånades jag mer och mer över att bilen trots alla skavanker hållit hela den långa rundan på över 800 mil och att växellådan orkat serva vår omilda behandling utan hjälp av koppling och hamnade på den sista färjan till Sverige. När vi skulle köra ut från färjan i Limhamn gick bilen inte att starta och all olja hade runnit ut men det visade sig att ett gummirör brustit och kostade 2 kronor att laga.

Där emot var vi ett vällovligt byte för Tullen som såg en skamfilad trasig bil med plastpåsar för bakljusen och två skitiga, långhåriga och trötta resande som egentligen bara ville sova! Men vi hade inget att förtulla men det tog ändå en timme.

Men vi var i Sverige igen!

Epilog

Sedan hemkomsten då jag släppte av den ”gode kamraten” i hans hemstad har jag inte sett eller hört varken av honom eller pengarna. Gjorde 6 år senare om resan med en flickvän och hennes dotter och var då betydligt trevligare.