Tankar om Miljonprogrammet
och alla Eldsjälar
En million bostäder byggdes i Sverige under åren 1965 till 1974 för att avhjälpa en akut bostadsbrist.
Alla som bott i förorten vet att man på något sätt håller den om ryggen. Man blir arg när någon kallar den för ”ghettot”, för hur det än är, är den vår hembygd. Vi har vårat lilla krypin gjort av tegel, trä eller mest vanligt betong. Vi pratar inte som andra, har våran förortssvenska, graffiti, streetware och multikulturen för att inte tala om grönsaksståndet på torget.
Till Dig som läser detta vill jag tala om att bilderna har inget samröre med de åsikter jag för fram. Har Du Ris eller Ros får Du gärna skriva till
Har under åren som ideellt verksam både i olika föreningar, Riksförbund, arbetsgrupper och ensamt verksam funnit ett par honnörsord som är viktigt för varjeEldsjäl.
Det är givetvis namnet Förorten och vad det innebär, Förebilder, Respekt, Omdöme, Hänsyn, Förtroende, Lojalitet och Förortens framtid är andra punkter som jag tänker beskriva.
Vad är det som driver en eldsjäl - ideell verksam att fortsätta att arbeta för ett bättre samhälle. Ibland dyker den frågan upp hos många av oss ideellt verksamma som liksom jag själv har ägnat den större delen av dygnets timmar åt att arbeta för en visions förverkligande.
Ofta är vi pensionerade på det ena eller andra sättet. Många av oss är arbetslösa eller sjukskrivna och tycker om att fördriva tiden med ett litet och nyttigt samhällsengagemang. Men det finns också de som direkt efter sitt ordinarie arbete tar itu med sitt ideella arbete som kan vara allt från tränare i fotbollslaget för tjejer eller killar i de yngre åren eller han som ska ordna schackturneringen.
Gemensamt har de en brinnande låga för sitt engagemang och dessutom ett föredömligt ansvar för sina uppgifter men tyvärr också kostsamma som tyvärr många gånger drabbar den engagerades familjer. Men oftast är det ett gemensamt beslut man tagit för att uppfylla sina och familjens visioner eller intressen.
Hela familjer är ofta engagerade på olika sätt.
Tyvärr måste man också säga om det arbete man lägger ner att samhället inte uppmärksammar de insatser som sker. Man negligerar de ansträngningar och förslag som framläggs och ibland undrar jag om dessa förslag kommer i en ny skepnad efter ett tag fast då från de styrande politikerna eller någon tjänsteman på förvaltningen.
Det är nog på tiden att Eldsjälen får den status den är berättigad till och att man börjar lyssna på dem som har visioner.
Förebilder
Min gamla Morfar har varit en stor förebild för mig hela livet även efter det att han gått bort. Han var fjärdingsman och vad man då sa ”en rekorderlig karl” lång, rakryggad och stolt och en rättskaffens man.
När jag var en fem-sex år fick jag en yxa (för barn antar jag) och Morfar och jag var ute i skogen och som barn skulle jag givetvis prova yxan mot ett träd. I samma ögonblick som jag höjde yxan skrek han till och jag fick en riktigt arg, burdus och högljudd genomgång. Han sade bland annat att det liv som är skapat, vare sig det är djur, växter eller människor ska ingen skada, förgöra eller förinta.
Men under de år vi fick tillsammans kom det en mängd andra kloka visdomsord. Visdomsord som inte var hämtat från någon religiös tro men ändå förmodligen sitt ursprung från de regler de flesta religioner har eller från hans arbete som en rättskaffens man. Men som var viktiga!
Det är ord som jag tog åt mig själv och försöker i det längsta att hålla det. Han var en klok morfar och en person att se upp till.
När man sedan själv har engagerat sig i samhällets olika former och på olika nivåer ser man att det än i dag föreligger ett stort behov av just rättskaffens karlar som förebilder.
Respekt
När jag för några år sedan var verksam i en förort i Sverige talade vi mycket om bland annat respekt för varandras åsikter, respekt för varandras integritet, respekt för de demokratiska spelreglerna och framför allt respekt för vårt samhälle. Var och en av oss som var ideellt verksamma tyckte att vi hade ett ansvar för vårt samhälle och ville förtjäna respekt och oavsett politisk eller religiös tillhörighet.. Framförde ofta i medierna att det var min kommun och min förort och att vi ville ha respekt för detta och det vi sa om min förort.
Vi är ju delägare i våra kommuner.
Men tror att allra mest, har vi som har förkärlek till förorterna och deras struktur en oerhörd nytta av just respekt och att också respektera ordet respekt.
Det är ett socialt kapital som kan sägas vara ett resultat av förtroende och hänsyn som vi i förorten behöver.
Men det är också nödvändigt att inte kräva respekt utan att uppträda så att man förtjänar respekt
Egentligen är ju respekt en kärleksfull handling som kan vara till Din eller min förort eller till en person för något den förorten eller personen förtjänar.
Men då måste man se värdet av det man respekterar eller den person man ser upp till och det är väl det vi gör som tycker att förorten med dess innevånare har förtjänster och värden!
Omdöme
Har flera gånger berört ämnet ”Förorten” och olika aspekter på utveckling, integration, förnyelse och framför allt eldsjälars mångåriga kamp för sin hemort.
En sak som slagit mig är omständigheter som styrt utvecklingen i de flesta av de förorter jag levt i eller besökt är att i många fall saknas omdöme. Det saknade omdömet finns i de flesta kommuner och deras olika förvaltningar där man med eldsjälars stöd försöker att dels söka stöd för den egna eldsjälsverksamheten dels den politikerstyrda nämndens närstående parti och låter den då ”eldsjälsstyrda” organisationen bli utan.
Att det är en brist på omdöme står klart för de flesta men vad borde man göra?
Det är klart att man till viss del stödjer den politiska ledningen i sin kommun som tjänsteman eller förtroendevald och inte bara stöder man är bunden till att stödja.
Men man kunde ju tänka lite långsiktigt på det projekt man arbetar för och på den entusiasm som de eldsjälar har som utan tanke på vare sig politik eller favoriseringar och framför allt utan ersättningar arbetar för.
Att det skadar eldsjälens och hans kamraters projekt och kanske tappar all entusiasm för kommande projekt eller idéer.
Hänsyn
Tror inte att världen, landet, kommunen eller förorten är uppdelad i goda eller onda
utan det förekommer lite här och där. Vad som är viktigt är ju att man visar hänsyn och omtanke till sin familj, granne och andra medborgare samt kollegor. Kritik mot någon kan vara och är ofta något som tyvärr i de flesta fall sker när den riktiga mottagaren inte är närvarande. Det är ju inte så kul!
Kritik ska vara öppen och kunna delges på ett konstruktivt sätt utan att för den skull genera mottagaren och kan vara både konstruktiv och till gagn för verksamheten.
Tror att just i förorten med många projekt, organisationsproblem och eldsjälars idoga kamp är det viktigt att man visar hänsyn och omtanke. Det är inte riktat bara till Eldsjälarna utan till de kommuner som har Eldsjälar i sina kommundelar som ofta får höra nedsättande kritik.
Vi behöver Eldsjälarna!
Kritik i andra hand, d.v.s. att någon har hört att någon har sagt något, skall motarbetas. Gå till källan och få fakta!
Hänsyn och omtanke stärker förorten!
Förtroende
Förtroende är en förutsättning för att en regering, kommun och förort skall kunna verka i en parlamentarisk demokrati. Tror att det är speciellt viktigt, i kommunen och förorten, där personerna kommer mer i direktkontakt med varandra, men självklart är det också viktigt med förtroende för de valda i riksdag och regering.
Har uppehållit mig vid förortsproblematiken då jag tycker den är oerhört viktig ur många aspekter, dels med den mångfald av människor med olika bakgrund dels den generella ekonomiska och sociala statusen som är gemensam för de flesta förorter.
Det får då inte gå till som det gör i många kommuner där man framställer utvecklingsarbetet som ett arbete för alla och envar. De kommunala bostadsbolagen lovar år efter år att utveckla bostadsområdena, renovera och förnya husen, renovera bostäderna och tillsätta personal för ordning och tillsyn.
1990-talet och 2008
Har följt ett par områden i landet och kan konstatera att något nämnvärt förändringsarbete inte kommit till stånd. Husen är fortvarande lika gråa, trista och slitna som på 80-talet.
Kommunerna framställer möjligheter till aktiveringsstöd till föreningar, organisationer och andra men om det överhuvudtaget kommer några nålpengar är det under en väldigt kort tid. Detta trots att det i statuterna för beviljade bidrag står att det ska vara förankrat i den breda innevånarskaran.
Förtroendet har brustit!
Bakom den principiell misstänksamhet som många Eldsjälar känner, döljer sig osäkerhet och brist på förtroende. På samma sätt som "blint" förtroende är detsamma som fullkomlig självuppgivelse, kan alltför stor misstro snabbt urarta i överdriven försiktighet.
Det är inte bara i sagorna, som den stygga vargen klär ut sig till en snäll mormor och lurar godtrogna.
Även i det verkliga livet missbrukas ofta förtroendet, bland annat för oss i Förorten!
Lojalitet
Lojalitet byggs med dialog och uppskattning! Kan inte komma från mina år med förändringsarbete i Förorten och funderar på de metoder som kommuner och dess allierade bolag (bostadsbolag) använder i sitt påstådda förändringsarbete.
En sak som definitivt har saknats hos de flesta kommuner och dess förorter är ”lyhördhet” som är en förutsättning för att en lojalitet ska fungera.
I möte efter möte svarar man på de Eldsjälars (En person med brinnande entusiasm för något) förslag och noterar flitigt, gärna protokollför förslaget Men förslaget vinner inte gehör och förklaringen, om det är någon som frågar, är att förvaltningen eller kommunledningen inte accepterat förslaget.
Frågar man inte så är det heller ingen som upplyser om alla de förslag som kommit från Eldsjälen. I vissa fall så ber man Eldsjälen att själv söka pengar från fonder eller andra bidragsgivare för att finansiera ett projekt för kommunen?
Lojalitet är en kommunikation och en relation som baseras som ömsesidigt förtroende. Lojaliteten från Eldsjälen kommer från ett ansvarstagande för den egna Förorten och att kunna förbättra den och för de innevånare som bor där. Tvärr måste jag säga att den kommunala lojaliteten endast gäller de förvaltningar eller närstående partier till den politiska ledningen som tror sig vara lojala mot förortenmen ser till sin egna snöda vinning.
Jag har genom åren även haft medarbetare och kamrater som sagt åt mig att nu tyckte de det var dags att gå vidare och söka nya utmaningar då man inte funnit någon lojalitet hos förvaltningar. Har då också haft en stilla undran över hur många som svikit sina ideal och känt sig svikna över det bemötande utan lojalitet.
På väg mot vägs ände
Sitter i en bil och väntar utanför köpcentra i en förort som kunde ligga var som helst i Sverige. I Rinkeby, Skärholmen, Fittja, Alby, Hageby, Bergsjön,
Gårdsten, Hjällbo, Rosengård och alla sessa förorter som har hög in- och utflyttning och som har en hög andel invandrade människor. Många av dessa förorter har också (påstås det) en hög andel kriminalitet och svårigheter med ungdomar som inte riktigt passar in i det Svenska mönstret om välfärd.
Väntar på dottern som är och handlar tillsammans med 1000-tals andra medborgare och klockan är runt 1700- tiden. Tittar på strömmen av människor som passerar revy på sin färd ut och in, kommer från bussar och andra kommunikationsmedel, kommer ut från besök hos kommunala eller andra institutioner men huvuddelen kommer nog ut från att ha handla dagens/veckans mat. Frapperande få tycks komma ut med ”systempåsar” vilket är så påfallande att jag märker det och under de trettio minuter jag står väntande ser jag inget bråk, inga tendenser till rån eller andra brott.
Är medveten om att tidpunkten är fel och att platsen kanske är fel men jag har också varit där och i andra centrumanläggningar runt om i Sverige och alltid dels blivit bemött trevligt dels aldrig sett något brott eller ens början till misshandel. Har alltid fått läsa det i tidningarna efter Polisens rapportering.
Det börjar nu bli en sådan om Skolans rapportring där man rapporterar statistik om alla brott/misshandel som inträffat inom skolornas områden. Vad som syns märkligt är att man där blandat ihop misshandel vilket naturligtvis ha inträffat med idrottsskador som också inträffat i alla tider men som är en mera naturlig förklaring till skador. I statistiken har man också blandat in Lärarnas deltagande vilket får de olika fackförbunden att ”gallskrika” över sina brottsliga elever.
Efter att ha bott i en förort i många år så gör det ont i själen att höra om alla dåliga innevånare och ungdomar när det till syvende och sist är kommunerna och till sist statens ansvar och tillsyn att sörja för samhället och skolan/utbildningen och att man inte misstolkar den statistik man förfogar över.
Till sist kom dottern ut från köpcentrat i förorten med ett glatt leende med en ny inköpt ”kebabrulle” och vi kunde åka hem till stadens city.
Förorten
Tycker mig nu kommit till ”vägs ände” när det gäller förortsproblematiken.
Åtminstone för den här gången, Tycker mig ha sagt vad jag burit med mig de senaste 10 åren av irritation, frustration och ibland besvikelse.
Men måste också säga att mina år med engagemang i Förorten har gett mig mycket positivt som kommer att följa mig resten av livet.
Men det som behövs är minskat utanförskap och stärkt egenmakt till de krafter (Eldsjälar) som på egen kraft och på egna villkor och vilja vill förändra sin Förort.
Där måste de kommunala förvaltningarna visa respekt, hänsyn, omdöme, förtroende och lojalitet med Eldsjälarna och bistå med kunskap och möjligheter till ekonomisk och administrativ kunskap.
Regeringen har nu aviserat om ett förändringsarbete som skall slutföras under våren 2008 och som har en helt annan inriktning än tidigare
Integrationspolitiken bör inriktas på åtgärder som kan bryta utanförskapet. Nu genomförs ett flertal strukturreformer för att bland annat öka invandrares deltagande på arbetsmarknaden.
Regeringen kommer under 2008 att presentera en sammanhållande strategi för integrationspolitiken för resten av mandatperioden.
Den tidigare storstadspolitiken som baserades på projektmedel i form av olika storstadssatsningar och gav få långvariga resultat, avvecklas. Även storstadsdelegationen avvecklas.
Målen för det nya politikområdet urban utvecklingspolitik är:
- färre individer i utanförskap i stadsdelar som präglas av utanförskap,
- färre antal stadsdelar som präglas av utanförskap och
- fler stadsdelar, samt storstäder och större städer i sin helhet, som präglas av ekonomisk tillväxt och hållbar utveckling för att öka konkurrenskraften.