Väckta minnen

Det är bara att svara på någon blogg så rinner minnena på! För min del skrev någon om hästar och djur och vips så hade halva Sverige svarat och refererat till egna minnen inkluderande mig själv!

Mitt intresse började när jag bara var något år och försökte rädda kaninerna som Morfar hade fött upp för att dryga ut ”köttransoneringen” under de magra 40- talsåren. Att det slutade i trassel för den lilla gossen som försökte rädda kaninerna genom att släppa ut dem behöver vi inte gå in på! Men på gården fanns också katten Måns som hade en viss kärlek till den lilla pojken och gärna åkte bakpå trehjulingens flak. Men även det tog slut med ett bedövande trassel då den lilla pojken körde med katten ner i den då befintliga slaskgropen och Mormor fick den stora äran att sanera både katten och den lilla pojken.

Åren gick och den lilla pojken blev en yngling och hade sitt första sommararbete med en oerhört stor lön som resulterade i inköp av en hundvalp som var ett resultat av en tjuvparning! Men när ynglingen kom hem med Lufsen till föräldrarna var inte mottagandet lika glädjande! Men efter lite övertalning hade hunden Lufsen ett hem för många år. Detta trots att han åt upp en kalvstek då vi väntade främmande!

Träffade på mycket djur under ungdomsåren vann en fototävling just med ett djur, en Gepard som fortvarande håller.

 Umgicks med tjejer som hade hästar och fick mina första lektioner i natursköna områden med en mamma till en yngre kvinna som hade mig under uppsikt både när det gäller dottern och ridandet. Pappan var inte lika förtjust och försökte rida omkull mig flera gånger. Men det var nyttiga lektioner som följde mig hela livet!

Ynglingen växte och blev en yngre man, mycket på resande fot, flytta hit och dit med ett flertal förhållande som ändades brutalt. Fann den då stora kärleken och flyttade ihop och vad vore då naturligare än att ha en liten varelse att ta hand om. Tillfälligheter gjorde att en lite svart elak katt gjorde entré i mitt liv- ”Sissan” var den katt som startade katt-perioden i mitt liv och som under många år utökades med fler katter och engagemang, Var med som ordförande landets största kattklubb och byggde upp den med en underbar styrelse som gjorde allt för kattens bästa!

Många jippon och då Europas största kattutställning med medverkan av bland annat

Ernst- Hugo Järegård

Ett namn som hela tiden var med på den resan var den då självdöpta Djurombudsmannen Ingrid af Trolle som enligt mitt förmenande var en av Sveriges största djurvän och som kunde få Brandkåren att rycka ut och plocka ner katter från träd, även om hon fick betala själv!

Nåväl detta ändades på grund av en resa under en längre tid, engagemanget i organisationer tog slut på grund av småaktigheter från kamrater där man hellre såg till egna framgångar än till kattens bästa!

Väl hemkommen och ur slumrande förhållanden byggdes nya relationer upp och de två katter jag hade kvar, Bebis och Psyke levde i ett högönskligt välmående och utökades ganska snart med en Amerikansk Cockerspaniel, Konjak och några år senare Hunden Caligula av samma ras. dessa fyra husdjur levde i ett harmoniskt liv även om den yngre katten Bebis tyckte om att reta hundarna.

Under samma tidsperiod hade relationerna utökats med en av flickvännerna vilket medförde att hästintresset också utökades och vi hade vissa planer på ett par hästar! Av en tillfällighet fick vi erbjudandet om att köpa två Shetlandsponnys som resulterade i ett att anskaffa stallplatser och diverse inköp bland annat ett ekipage för att kunna träna ponnytrav!

Många minnen finns givetvis kvar som den gång när vi skulle fira en Lucia och snömängden var som nu ungefär det vill säga en 40 till 50 centimeter och den minsta av ponnyn smet och jag fick ge mig ut i lågskor och jaga häst på en åker. Men hästen tyckte det var kul!

Eller den gången vi skulle hålla i ett annat Luciafirande på en stor Byggarbetsplats med 600 hundra byggarbetare. Flickvännen skulle transportera en av Sveriges främsta avelshästar (Islandshäst) tillsammans med de två Shetlandshästarna till platsen på bygget tidligt på morgonen. Men trängdes av vägen av någon som inte upptäckte släpet och det hamnade i diket. Hon fick hjälp upp men hästarna vart uppskakade. Men Luciafirandet gick bra och till allas belåtenhet.

Men…

… när vi skulle ta in hästarna i transorten nekade hingsten (islänningen) och jag fick förtroendet att leda honom i grimman medan flickvännen gick bakom och makade på. Efter flera försök tröttnade hon och gav honom en lätt dask på rumpan vilket resulterade att han böjde sig ner snabb som en cobra och bet mig i låret, Trodde väl att det var jag som daskat honom.  Låret var blått i ett halvår efter och hästen kände igen mig länge efter åt!!

Visserligen fick sig hästintresset en törn men både det och djurintresset lever starkt kvar och har delvis överlämnats till dottern!