Om Svensk psykiatri
Har skrivit i ett flertal inlägg om svensk psykiatrisk vård (barn och ungdom) vilket har lett till att jag har erhållit både e-post och telefonsamtal från både kända och okända läsare.
Gemensamt har varit synpunkter på vården som inte överensstämmer med det Socialstyrelsen eller Regering eller Internationella regler betonar på god vård.
Har hittills försökt att avskärma mig från synpunkter om enskildas uppfattningar eller åsikter men måste nu bryta från denna regel på grund av en ofattbar och häpnadsväckande historia från ”Vuxenpsykiatrin” i Sverige 2007-2008.
21 årig ung kvinna med en bakgrund av traumatiska händelser från födelse till senare söker kontakt med sin Vårdcentral där hon får vederhäftig och anpassad vård. Efter ett par besök tycker läkaren att Kvinnan borde få mer specialistvård och remitterar ( 1 okt. 2007) henne till Psykiatriska akutmottagningen i hemstaden.
Kvinnan har vid tillfället också andra fysiska besvär som förstärker den psykiska ohälsan.
Efter en lång tid för en ung kvinna som precis kommit in i vuxenvärlden är denna väntan olidlig och får under tiden bo hos sin handikappade fader för att ha stöd och sällskap. Fadern tycker ju också att denna väntan är orimligt lång och kvinnan har ju erhållit bekräftelse från Vårdcentralen att hon blivit beviljad förtur. Fadern ringer därför upp den Psykiatriska kliniken för att efterhöra när dottern kan väntas bli kallad till det första besöket.
Han får då beskedet:
Vi hittar inte handlingarna och ber att få ringa upp?
Några timmar senare ringer Psykiatriska kliniken upp och lovar en tid den 28 december klockan 1500 för besök hos en Läkare och som också är Psykiatriker.
Kvinnan infinner sig på kliniken i god tid och får då träffa den nämnda Läkaren/Psykiatrikern som har ett långt samtal och gör en diagnostisk bedömning och redogör för kvinnan ingående för hennes besvär och hennes behov av samtalsterapi samt vilken sort medicin hon skall ha. Får också veta att den medicin hon fått från Vårdcentralen ska hon slänga! Får uppgift om att medicinen ska finnas inringt på Apoteken i staden samma dag (fredag).
Kvinnan besöker det ena apoteket efter det andra men ingen medicin finns inringt och får alltså klara sig utan medicin trots att hon efter beskrivningen sett fram mot denna nya typ av medicinering.
Nästa dag görs nya försök på ett flertal Apotek men ingen medicin finns inringd och därför får fadern återigen köra henne till den Psykiatriska Akutkliniken för att försöka få hennes recept.
Vid Akutmottagningen får hon besked att sitta ner och vänta, på sitt redan utlovade recept! När en längre stund har gått frågar hon mottagningssköterskan (?) om hur länge hon ska behöva vänta? Hon får då ett snäsigt svar att det finns patienter som står i kö före henne på besök hos läkare. Hon uppger igen att hon varit där under fredagen hos en läkare (namnger denna) och blivit utlovad ett recept på medicin och tycker inte hon skall behöva vänta längre eftersom något fel måste ha gjorts av den psykiatriska kliniken. Hon får ytterligare ett snäsigt svar att hon får vänta tills det blir hennes tur att träffa en ny läkare.
En ordväxling uppstår där Mottagningssköterskan säger att hon lika gärna kan gå om det inte passar och att hon inte vill ha kvinnan (Patienten) på sin mottagning.
Kvinnan går då svårt uppriven ut till den väntande fadern i bilen som ringer in till Mottagningssköterskan och ber om en tidsangivelse då hon kan träffa en läkare.
De får en tid att återkomma efter cirka 2 timmar.
Kvinna återkommer till utsatt tid och får träffa en läkare som efter genomgång av journal inte kan avgöra vilken ”medicin” som ordinerats och kan heller inte ringa eller kontakta den första läkaren. Kvinnan får gå utan recept på den medicin hon så väl behöver. På fråga när den Läkare som utlovat receptet skulle återkomma sade man att hon skulle finnas på kliniken den följande onsdagen (2 januari -08).
Vid ytterligare ett besök på Psykiatriska Akutmottagningen följande onsdagen (2 januari -08) finns ingen läkare alls där och ingen visste vad Kvinnans ärende handlade om.
Den 3 januari 2008 var kvinnan inte nöjd med resultatet och kontaktade sin husläkare på Vårdcentralen och ringde själv efter mycket besvär den ursprungliga läkaren som utfärdat receptet och fick beskedet att det var fel på datasystemet.
Det kunde ingen personal på den aktuella Psykiatriska akutkliniken försöka reda ut.
Att en sådan här händelse får ske är en skandal för svensk sjukvård och har uppmanat ”kvinnan” att anmäla händelserna till HSAN och dessutom kräva skadestånd.
Tack till Vårdcentralen från Kvinnan