Städpengarna borta? ©
Det har skrivits, ältats och nagelfarits om de olika statsbidrag (Blommanpengarna 1995-1998 och Storstadssatsningen 1999-2005) som skulle finansiera upprustning av förorterna, uppgradera verksamheterna, lyfta integrationspolitiken och implementeras i ordinarie verksamheten.
Att det blev som det blev är en gåta eller en ekonomisk strategi!
Husmiljön ©
I regeringspropositionen 1997/98:165 presenterades riktlinjerna för den nya storstadspolitiken. Den skulle verka för tillväxten i de berörda regionerna samt bryta segregationen.
Regeringen tillsatte för detta en storstadsdelegation som hade till uppgift att utveckla och samordna den nationella storstadspolitiken. En av delegationens viktigaste uppgifter var att tillsammans med ett antal storstadskommuner utarbeta förslag till lokala utvecklingsavtal för de mest utsatta bostadsområdena.
Avtalen avsågs omfatta överenskommelser om insatser i 24 socialt utsatta bostadsområden.
Flerfamiljshus ©
Boendesegregation har under de senaste åren vuxit fram som ett samhällsproblem i Sverige. Särskilt under 1980- och 1990-talen har andelen invånare med utländsk bakgrund ökat i ett antal bostadsområden i storstadsregionerna.
Den etniska segregationen sammanfaller i dessa områden med en social, ekonomisk och demografi så kallad segregation.
I storstädernas förorter bor många människor av utländsk härkomst, många som saknar arbete, relativt många med låg utbildning och relativt unga människor.
Mångfald hus ©
Områden har utvecklats mindre bra än omkringliggande region vad gäller
den genomsnittliga ekonomiska standarden mellan 1997 och 1999. De områden som tappar mest är bland annat Alby. En viktig slutsats av detta, är att de berörda områdena i kommunen har haft den mest positiva utvecklingen trots detta halkar efter den regionala omgivningen i minst lika stor utsträckning som de andra berörda områdena.
Skola ©
Så sent som i mitten av 90-talet hade regeringen ännu inte tagit ställning till hur ett mångkulturellt samhälle idealt borde utvecklas i framtiden?
Idéer och förslag strömmade in till de utvalda kommunerna. Man bjöd in föreningar, studieförbund, skolor, förvaltningar och sist men inte minst kommundelsmedborgare. Skolornas matsalar var fyllda av förväntansfyllda kommundelsmedborgare som väntade sig att bli hörda om just sitt förslag, sin idé och framtidsvision. Med på framtidsmötena var också givetvis tjänstemän från alla kommunens förvaltningar, tjänstemän från det kommunala bostadsbolaget, Landstinget och Polisen med flera. Vad besökarna inte hade en aning om var att det mesta var redan planerat trots att man på skolans ”svarta tavla” skrev upp alla idéer och visioner som kom fram. Men planerna fanns redan på vad man ville med kommundelen och man hade lite pyssel med att sätta ihop alla medborgareförslag med det redan förutbestämda tjänstemannaförslaget. Men det gick. Kommundelsmedborgaren var nöjd att han fått med sina förslag och under kafferasten (som betalades av den ideellt arbetande föräldraföreningen) sammanställdes alla ”kommundelsmedborgarnas” förslag!
Vy ©
Sedan satte allt i gång med buller och brak. Man rev det gamla P-huset, man skulle bygga en ny ingång till T-banan och man skulle ha ett Torg för det var modernt och alla stadsdelar skulle ha torg. Men man skulle också ha ett dyrt konstverk. Man kom med den kluriga idén att alla elever på högstadiet (800 elever) skulle göra var sin del av ”verket” för då hade man verkligen kommit åt den snittsiga frasen samverkan, egenmakt och arbetslinjen" som samtidigt är Storstadskommitténs honnörsord.
Alla små ideella föreningar hade trott, och ingen svarade emot, att var man med i svängen skulle man kunna söka pengar till den egna verksamheten och de speciella projekt man tyckte var värdefullt för föreningen och kommundelen. Fanns ganska många föreningar som också kände den samhälliga plikten kalla och kom med små projektförslag för kommundelens bästa.
Centrumhus ©
Men…
…det kom inga pengar, Inte ett öre, men det upp nya projekt av olika slag. ABF fick pengar att starta flera nya projekt, kommunen kom med egna kulturella förslag som skulle berika de obildade kommundelsmedborgarna.
Rivningshus ©
Man byggde om rivningsfärdiga hus för flera hundra miljoner och lovade föreningar egna lokaler, man marknadsförde sig utanför kommunen och de stora planerna visste inga gränser. Samtidigt fick den ena SSU-medlemmen efter den andra anställningar och utfästelser om sådant. En av de nybildade föreningarna som startats på uppmaning av kommunen och dess projektledare blev upprepade gånger lovade pengar till föreningen samt möjligheter att starta ett föreningsråd. Man lovade till sist att föreningen skulle lova att en Socialdemokratisk kommunpolitiker skulle sitta med i föreningen. Så skedde och det framkom ganska omgående att hans primära sysselsättning skulle bli att starta ett föreningsråd.
Höstbild ©
Det blev ett föreningsråd men med stora svårigheter att finna medlemmar/deltagare men det är en annan historia.
Den nystartade föreningen lyckades göra sig hörd genom massmedia. Man hade en medlem/marknadsförare som hade ett ganska stort nätverk inom branschen och lyckades övertala den ena tidningen efter den andra att skriva positivt om kommundelen.
Man satte på så vis kommundelen på kartan och lyckades sedan få med olika TV-program som bidrog till att göra god marknadsföring om det positiva hos kommundelen. Man hade direktsända program från centrumanläggningen, man deltog i arbetet på en mängd TV-program och fick en medial uppbackning som kanske var den största någonsin.
TV-inspelning ©
Enda nackdelen var att ”marknadsföraren” fick utstå en mängd förtal och avundsjuka vilket ledde till en mängd otrevliga följdhistorier för honom. Man ville också ha med en del av de kommunpolitiker i programmen vilket refuserades av ”marknadsföraren” . Då det i ett program som sändes över hela Sverige och där ”marknadsföraren” bidrog med en del research arbeten skulle verka uppgjort . I ett program intervjuades en kommunpolitiker av en känd programledare som frågade kommunpolitikern om en närliggande kommundel och fick frågan -”Om han själv kunde tänka sig att bo där”
Kommunalpolitikern svarade –”Nej jag kan inte tänka mig att bo där”.
Efter sådana fadäser försvann intresset totalt hos marknadsföraren och han tröttnade på att försöka marknadsföra kommundelen och möta sådana misstag!
Ungdomsaktiviteter ©
Som i så många andra kommundelar fick ungdomarna sin beskärda del av den dåliga mediala bilden
och det mesta skylldes på dem.
Men när vi i den lilla föreningen kommit i gång och fick med oss ett gäng trevliga ungdomar fann vii en
väg som vi trodde på . Vi började med att hjälpa till i en Park där vi anordnade sommarlek samt hade lite kvällsöppet för de lite äldre ungdomarna. Vi möttes av ett gensvar som vi inte trodde fanns i den kommundelen och snart var det ungdomarna själva som skötte verksamheten. Ur den skara kunde vi senare få fram en arbetsgrupp som skulle arbeta med ungdomsfrågorna. Ungdomarna var en samling pärlor som uppskattades mycket. Ungdomarna var med i och på allt och ingen nekade till att hjälpa till. .Framöver blev det också en tid fylld av trevligt och hårt arbete eftersom vi nu förstått att några pengar från Storstadssatsningen skulle vi inte få. Vi började i stället att söka pengar själv genom olika fonder och bidragsgivare för att kunna få ruljansen att fungera. Det blev också många TV-program, skådespel och medial uppvaktning som liksom vi uppskattade ungdomarnas arbete.
Alltså ett TACK till kommundelens ungdomar..
Jo då! Ett nytt avtal har träffats mellan Staten och kommunen underskrivet den 18 juni 2007.
När man går in på Storstadssatsningen och får rekommendationer om länkar får man till Alby´s sida följande adress soch hamnar på ett märkligt ställe Albys webbadress www.albydialogen.com
Detta visar med vilket intresse man använder sin makt och sina bidrag.
Att sedan utvärderingarna skedde av ett i kommunen center för mångkultur är en annan sak!
Under socialdemokraternas nästan sjuttio år vid makten lyckades de skapa en mjuk totalitär stat. På alla plan i samhället har socialdemokratin tagit över medborgarnas rätt att påverka. De har byggt ett samhälle där medborgarna ska födas in i Unga Örnar därefter SSU, sedan utbilda sig hos ABF, dansa i Folkets Park, handla på Coop, få sin pension av PRO och begravas av Fonus, ständigt övervakade av socialdemokratiska partifunktionärer. Nu har vi äntligen fått ett maktskifte och det är dags att montera ned betongväldet och ge tillbaks makten till medborgarna.