Lägger här in några debattinlägg om Poilitik och kommer att uppdatera vid behov.

 Kvinnoförnedring berör alla!

Efter flera år som anhörig, samhällsintresserad, övervakare och debattör har jag förvånats över den ensidiga debatt som förts om ”övergrepp på kvinnor”.

Det har nästan helt och hållet varit förunnat kvinnor att delta i debatter, intervjuer och andra offentliga händelser. Män som kan vara äkta män, pojkvänner, fäder, bröder eller andra manliga relationer har varit frånvarande.

Förutom den utsatta, så påverkar en sådan händelse de

uppräknade anhöriga i stor grad (många utsatta minderåriga) och borde givetvis tas större hänsyn till och kunna tillföra debatten många synpunkter.

Det skulle göra att frågan blir mer mänsklig i stället för en kvinnofråga och får ett ökat medvetande.

Dom gamla mans- och kvinnobilderna måste förändras, och det finns bara en väg att gå, att hela tiden hålla diskussionen vid liv.
 Det finns så otroligt starka myter runt våldtäkt och att det

drabbar den utsatte är ju en självklarhet, men att det drabbar de närmast anhöriga är det nog ingen som tänker på.

 Utred behandlingshem

och andra institutioner för barn nu!

Har kommenterat den utredning son nu pågår om dokumentation och stöd till enskilda som utsatts för övergrepp och vanvård inom den sociala barnavården under 1950-1980.

Som tidigare engagerad i samhällsarbetet och verksam inom olika föräldraorganisationer har jag vid ett flertal tillfällen kritiserat de institutioner som har Länsstyrelserna tillstånd att bedriva institutionsvård i landet. Har också som övervakare kommit i kontakt med familjesituationer där det kan ligga dolda missförhållanden som inte framkommit i sociala eller polisiära utredningar på grund av rädsla för repressalier.

Men enligt både Rädda barnen och Barnombudsmannen, som var för sig gjort intervjustudier med placerade barn, finns stora brister än i dag, även om det inte alltid handlar om brott. Tycker också att man på olika håll begränsar sig till just fosterhem då omhändertagandet av barn kan bero på många olika skäl och då placeras därefter till olika privata, statliga eller kommunala institutioner. I de privata eller kommunala hemmen har Länsstyrelserna tillsynen och de statliga av Statens institutionsstyrelse.

Trots att några barnrättsorganisationer har en avvikande mening tycker jag att det visst handlar om brott eller vad sägs om ”kollektivbestraffning”.  I en demokrati ska ingen behöva bevisa sin oskuld för att inte råka ut för kollektiv bestraffning. En uppgift för alla de behandlingshem som finns för barn och ungdomar är att försvara de värden som vi alla förknippar med vår fria demokrati. Ett av dessa värden är rättsäkerheten. Men det har framkommit alltför ofta, framför allt från barn och ungdomar själva, att man inte kan åtnjuta denna rättsäkerhet.

Flera fall har också inträffat framför allt för flickor och deras familjer där man påstår, ogrundat att flickorna varit utsatta för incest av föräldrar och startat utredningar som följer flickan hela livet. Detta trots att föräldrar på inga sätt eller av andra orsaker omöjligt kan ha varit inblandad.

Man kan tänka sig den frustration det måste vara för familjen då man kanske självmant sökt upp socialförvaltningen för en överenskommen hjälp för sitt barn. Kanske barnet varit utsatt för brott eller utsatts för andra trauman som familjen känt att de behöver hjälp med.

Ett annat intrång på rättsäkerheten är att tillfälligt anställda, praktikanter och även annan personal utnyttjar sin position av bekvämlighet och att anställning av sådan personal är kostnadseffektiv.  I Sverige vårdas c:a 10 000 barn varje år och var och en kan förstå att det är stora pengar det rör sig om. Kostnaden för varje klient torde vara mellan 3-4 000 kronor per dygn

Här har Socialförvaltningen, Länsstyrelserna ett odelat ansvar, dels mot klienterna, dels mot föräldrar men också mot skattebetalarna att man kontrollerar, utvärderar och uppdaterar sig fortlöpande på den införskaffade så kallade vården!

Ett litet kliv…

… i rätt riktning.

Tillsynen ska skärpas över landets närmare 50 behandlingshem. Statens institutionsstyrelse (Sis) ska också göra fler oanmälda besök. Sis är huvudman för 33 ungdomshem och 14 hem för vuxna missbrukare rapporterar TT.

Har kommenterat den utredning son nu pågår om dokumentation och stöd till enskilda som utsatts för övergrepp och vanvård inom den sociala barnavården under 1950-1980 tidigare.

Det är givetvis positivt att man nu från Statens institutionsstyrelse kommit till insikt om att man på egen mark skall granska sina verksamheter även om det verkar sent påkommet.

Men…

…det finns i Sverige oräkneligt antal  som skallar sig för behandlingshem och som inte faller under denna tillsyn. De privata behandlingshemmen faller under Länsstyrelsernas kontroll och är många gånger bristfälliga. Man är väl också rädd om länets företagare vilket kanske medför att många  slinker igenom ganska så ogranskat, eller?

En fråga som jag tidigare påpekat är att Riksdagen har från förra året fattat beslut om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever. Den nya lagens syfte är att förtydliga allas ansvar när det gäller att garantera alla barns och elevers trygghet . Det innebär att diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion, sexuell läggning och funktionshinder. Lagen innebär också att barn och elever får ett lagligt skydd mot annan kränkande behandling, som exempelvis mobbning.

Detta sker regelbundet på de olika fria behandlingshemmen runt om i Sverige genom tex. att misstro de uppgifter barn lämnar, kollektivbestraffning, och beskyllningar i olika former.  Det finns dessutom en mängd olika former av negativ kritik framför allt från föräldrar som aldrig tas på  allvar eller som inte törs föra fram sina åsikter.

Därför bör tillsynen skärpas för de fria behandlingshemmen.

 ”Bryr mig inte”

Medan många verksamma ute i landets olika förorter som Alby, Fittja,

Jordbro, Hovsjö, Rosengård, Hageby, Gårdsten och Hjällbo och många fler

sliter och arbetar ideellt för att värna om sin förort så sitter landets representanter för det förra arbetarpartiet och också det parti som ledde Sverige och suger ut landet på fantasisummor i avgångsvederlag som annars skulle räcka till många små projekt.

Man letar med ljus och lykta efter skattelagarnas kryphål som enskilda firmor eller liknande för att kunna sko sig och behålla för egen del så mycket som möjligt.

I det andra lägret i förorten försöker man med små marginaler och få bidrag vare sig från kommunen eller staten att få sina egna sjukpengar eller fattigpensionärspengar att bidra till de små projekt som man förmår att driva.

Man arbetar med alla möjliga projekt som Barn i Samverkan, Integration, Kooperativt äldreboende, Ungdomsprojekt, Sommargemenskap, Säkert och tryggt i Trappuppgångar,

Ohälsotalet i förorten, Radioprogram, TV program, Månads- eller veckoblad, Sy-, dansa-, teckna-, fotboll och Hälso- och sjukdomsprojekt samt ett flertal projekt som passar in på den lokala satsningen.

Många som deltar i de här projekten har vari i Sverige en kort tid, många har bott här i hela sitt liv och gemensamt för dem alla är att de vill göra eller bidra något för sin förort,  att förändra men kanske mest för att förädla sin förort.

En annan gemensam nämnare är att man gör detta ideellt, utan lön eller annan ersättning och alla eventuellt inkommande bidrag går direkt till projektet.

Man försöker också få med barn och ungdomar i olika projekt för att dessa skall få meningsfulla sysselsättningar, uppnå en egen status och få respekt för vad man uträttar i sin förort.

Det är då med bestörtning man läser dagligen att före detta potentater i det förra regeringspartiet söker smygvägar för att förbättra sin egen ekonomiska situation och med blicken  ”Bryr mig inte”

 Kränkt hela livet!

Efter heta debatter redan på sjuttiotalet om kvinnors (flickors) utsatthet har det fortsatt in på åttio- och nittiotalen och har nu hamnat i fokus igen.

Inte konstigt om man har sett och följt debatterna under åren och dels fasat för människors beteende mot varandra och många attityders förändring.

Det som mest upprör är givetvis samhällets ”attityder” då det verkar normgivande på hur vi vanliga människor behandlar och respekterar varandra.

Menar då alltifrån den samlade psykologkåren, socialvården, rättsväsendet och många gånger samhället i övrigt som behandlar utsatta (våldtagna) kvinnor (flickor) på ett annat sätt än icke-utsatta kvinnor (flickor). Detta följer också kvinnan (flickan) hela livet dels med det egna uppslitande minnet av utsattheten men också samhällets attityd mot henne i allmänhet.

Har fått mig redogjort från utsatta kvinnor hur förnedrande samtal kan vara, med de psykologer som ska hjälpa till att komma över och att förstå det utsatta läget hur man försöker att skrapa i det innersta för att få fram andra händelser som kan vara besvärande för kvinnan, man påstår att olika händelser ägt rum som saknar verklighet och belastar kvinnan med skuld.

Den socialvård som bedrivs idag för utsatta kvinnor (flickor) är baserad på tankesättet ”du måste ha någon skuld till detta” och kvinnan (flickan) blir behandlad därefter. Man anser att familjeförhållandena inte är tillräckliga, att det är ensamföräldrar som har vårdnaden, att bostaden är fel och till sist att den egna kommunen är fel. I många fall blir kvinnan (flickan) placerad på något behandlingshem/fosterfamilj för att komma ifrån de plågoandar (fortsatta hot) som finns i omgivningen. Dessa behandlingshem/fosterhem är ofta placerade en bit från hemmet och bidrar till att familjesituationen ytterligare försämras och har en bristfällig kontroll av Länsstyrelsen i det egna länet. Man är ju rädd om de egna företagen i länet!

Under den akuta perioden efter våldet har kvinnan (flickan) en mängd olika besvärande uppgifter att komma över. Polisutredning som kan vara besvärande, skamlig och ytterligare förnedrande. Tror att har det ändå gått så långt som till en Polisutredning har kvinnan (flickan) en viss förståelse för det besvärande i det arbetet.  Erfarenheterna och hos polisen är betydligt bättre än hos andra av berörda myndigheterna.

Vad som är besvärande för samhället är dock det stora mörkertal av inte anmälda våldsbrott mot kvinnor som lär vara uppåt 200 000 brott varje år.

Orsaken kan vara att den allmänna attityden om friande mål som gör att kvinnan inte, eller drar sig för, att anmäla brottet.

Det verkar många gånger också att antalet brott som leder till åtal blir mindre och mindre vilket gör att tron på rättsväsendet (Polis och Åklagare) blir mindre och många kvinnor drar sig för att anmäla brott för att inte utsätta sig ytterligare.

Att endast vart tionde, tolfte brott leder till åtal kan beror på den klasstillhörighet kvinnan (flickan) har en lägre social status än mannen eller att kvinnan inte uttalat ett klart nej.

De utredningar som nu sker bör även inkludera de unga kvinnor (flickor) som ännu står under föräldraansvar och omfattas av de skadestånd som fastställs. Detta för att  föräldrarna är skyldiga för sina barns säkerhet och välbefinnande.
Föräldrarna och även nära anhöriga kan i många fall bli skyldiga eller tvungna att flytta långt för att nå säkerhet och trygghet för sitt barn.

 Svårt liv väntar omhändertagna barn

Rubrik som mötts oss i många tidningar de sista veckorna och som är baserad på en Norsk utredning av det Norska institutet Nova.

Har på mina sidor flera gånger uppmanat myndigheter, institutioner och andra makthavare om barn och ungdomars vistelser på institutioner och ”fria behandlingshem” och de missförhållanden som förekommer.

Statens Institutionsstyrelse har tagit sitt ansvar gällande de hem de ansvarar för med utökad kontroll.

Men de ”fria behandlingshemmen” med Länsstyrelserna som tillsyningsman saknar fortvarande den utökade kontrollen.

det medför som en flicka på en ”blogg” skriver:

 JAG HETER DEBBIE och är tvångsplacerad på Sveriges största behandlingshem. Här är min historia.

”Socialtjänsten, politiker och myndigheter begår fel som inte får begås. Mig föser de in i ett fack med struliga, obotbara ungdomar. Dom vägrar att ta bort mitt LVU och trots flera överklaganden läser dom bara gamla uppgifter om mig, fulla av fel”.

Hon skriver vidare:

”När vi var framme fick jag klä av mig helt naken för visitation och lämna urinprov. Jag var 13.”

 Menar att en ung tjej på 13 år med en strulig bakgrund måste ha värme och omvårdnad och framför allt att man tror på henne.

I en demokrati ska ingen behöva bevisa sin oskuld för att inte råka ut för kollektiv bestraffning. En uppgift för alla de behandlingshem som finns för barn och ungdomar är att försvara de värden som vi alla förknippar med vår fria demokrati. Ett av dessa värden är rättsäkerheten. Men det har framkommit alltför ofta, framför allt från barn och ungdomar själva, att man inte kan åtnjuta denna rättsäkerhet.

 Det måste till en förändring och den måste till nu. Vi kan inte lämna våra barn i sticket  för att hamna i ett liv där Dödligheten är högre och fler begår självmord.

Nästan tre av fyra har tagit emot socialhjälp efter att de fyllt 18 år, Och många barn dumpas av de sociala myndigheterna när de fyller 18 år och blir myndiga - trots att de har ett stort behov av trygga vuxna

 Är en tvivlare!

Har så länge jag minns varit en tvivlare.  Har tvivlat på politik, systemet vi lever med

och andra viktiga saker att tvivla på! Varför vet jag inte när det gäller vissa saker men när det gäller andra har jag under åren fått bevis på att det är bättre att tvivla än att gång på gång bli besviken.

Numer, efter ett helt liv och en stor del i olika organisationer, föreningar och samarbetsprojekt har det framkommit ytterligare bevis på att en tvivlare har en stor

funktion att fylla för alla blåögda och partimanipulerade människor.

 Har nu efter det att den första snön kommit ”tvivlat” på vilket är bäst när det gäller vinterväglaget. Ska man ha dubbat eller odubbat? Ska man värna om naturen och sänka hastigheten och köra odubbat? Frågorna växer lavinartat när man hör den ena experten efter den andre komma med förslag som strider emot varandra.

 Vet i alla fall en sak om snön och kylan att det inte är något för mig och min familj förutom den nya ”valpen” som upplevde ett glädjerus när den första snön kom men han lär sig väl att tvivla han med.

 Skatterna i Sverige

Är inte och har heller aldrig varit någon skattejurist! Men börjar fundera om inte Skattereglerna i Sverige har nått vägs ände?

Läser dagligen i tidningar och deras nätupplagor om den ena företaggruppen efter den andre som blir beskylld för antingen skattebrott eller misstanke därom. Är det inte Resebranschen så är det Byggnadsindustrin (14 nov-07) och klarar de av skatterevisioner på  löpande band så kommer det nya avslöjande fakta om nya företaggrupper.

 Om inte det var nog så kommer överraskande avslöjanden om olika enskilda personer som lurat den svenska staten på skattekronor. Dessa människor kan vara Du eller jag och varierar i yrkesgrupp från  domare och målare till städare och präster.

 Ingen går fri! Vore det därför inte på sin plats att man omstrukturerar hela skattesystemet till något mer rationellt så att inte alla Svenskar i allmänhet blir skattesmitare.

 Nu åtalas…

…en tjänsteman vid en Socialförvaltning där man oaktat fler anmälningar och inte brytt sig om vidare handläggning. Flickan mår dåligt och har stämt kommunen på en stor summa pengar (vad är stor i detta fall).

Är lite besviken på Rättvisan i Sverige när man nöjer sig med att fälla en enkel tjänsteman då det hela politiska etablissemanget har det yttersta ansvaret och borde kunna föra detta ärende uppåt.

Detta borde leda till att hela det system som rör barn och ungdomars placeringar med Socialförvaltningar och Länsstyrelser i spetsen omkonstrueras för att säkerställa barns och ungdomars demokratiska och mänskliga rättigheter.

Som det nu är uppmärksammas det ena efter det andra fallet med barn/ungdomar  som behandlas på ”fria behandlingshem” som har en liten eller ingen kontroll alls och barnen far mycket illa.

Har under årens lopp konstaterat att inga barn- och eller föräldraorganisationer ens försökt att komma till rätta med något lite av problemen och har därför också ifrågasatt deras statsbidrag.

Nu åtalas en liten tjänsteman…

Trög el eller Tröga politiker

Här om dagen försökte jag informera mig om klimatet och om hur vi vanliga människor ska få reda på lätt lästa och lättförståeliga informationer om vad jag måste veta och kunna för att bidra med min del i vår framtid.

Det var inte lätt och har lusläst massor med väl utarbetade foldrar, pamfletter och andra former på informationsblad.

i inget av dessa har jag funnit det jag eftersökt, det vill säga en enkel utformad folder med en information utan nya och konstiga ord  har funnits tillgängliga. Det som ska vara det mest avgörande dokumentet hette:

 Summary for Policymakers of the Synthesis Report of the IPCC Fourth Assessment Report

DRAFT COPY 16 NOVEMBER 2007 23:04 – Subject to final copyedit

 där bara namnet avhåller oss att läsa. Det är nummer 4 på en forskarrapport som mer än väl avskräcker från vidare läsning.

 Då kommer min fråga varför inte politikerna och framför allt inte våra ansvariga på miljöområdet har  kommit med en översättning av denna rapport.

 Min fråga är om det finns något annat vi kan göra än att lägga köksavfallet i ett speciellt kärl i soprummet för att det ska bli biogas(om det överhuvudtaget går), eller att tänka oss för när vi handlar mat att inte leveransen tagit för många mil  eller varför vi ska köra på biogas när det inte finns att tillgå överallt,  eller att det 2020 kommer mellan 75 -250 miljoner människor i Afrika drabbats av vattenbrist. Mellan 20 och 30 procent av de växter och djur vi känner till idag riskerar att utrotas.

 Vad ska vi göra för att förstå? Det var någon i VA som skrev att detta är att betrakta som

Politisk Grön Tröghet

och jag är beredd att hålla med

 Politiker!

Vad ska vi göra för att förstå?

Lyssnar vi inte på våra politiker efter valet? Eller är dom inte tydliga?

Har funderat lite grand efter några kommentarer som inkommit efter några av mina blogginlägg. Det är främst efter inlägget om otydlig information om klimatförändring som kommentarerna ramlat in.

Man har främst nämnt vissa oklarheter och de alltför sent kommen informationen då man känner att detta är alvarligare än vad man tidigare fått höra.

Många internationella forskare och vetenskapsmän letar febrilt efter sannolikheter och rön om den globala uppvärmningen. Men medborgaren får inget veta!

 Det som ändå retar folk mest verkar att man i sin källsortering (hushållsavfall) skall lägga i ett särskolt kärl för att detta skall kunna omvandlas till biogas. Det finns ett fåtal anläggningar i Sverige för den omvandlingen och det har hörts ryktesvägen att  när det hopsamlade avfallet kommit fram till uppsamlingsplatsen så bränns det bara?

 När det gäller bilar drivna av biogas gäller det att ha fulltankat då 2006 bara fanns ett 70-tal publika tankställen för fordonsgas. Sverige är ett avlångt land?

 Eller att som på gengasens tid ha en särskild behållare för biogas  att ha med hela vägen.

 Det som störde mycket också det var prognoserna över klimatutvecklingen i Afrika för människor, djur och växter som riskerar en stor vattenbrist. En risk för utrotning av vissa djur och växter.

 Man har också från vissa politiker påstått att befolkningen på vårt klot riskerar att ha nått vägs ände.

Men så allvarligt är det inte om man med befintlig och kommande teknik kan en stabilisering ske. Men det kostar och det fordras en politisk styrning och ekonomisk riktig och seriös investeringsvilja.

Tror nog att vi lyssnar om politikerna

kommer med förståelig information.

Ungdomspsykiatri

Blir upplyst i Media om BUP:s agerande beträffande vård av  unga med utagerande beteende. -Delen från vuxenakuten har satt hemska spår säger 14-åringen.

 Är tveksam till de behandlingsformer och BUP:s agerande i denna och andra frågor som mig veterligt inte har någon tillsyningsman förutom det egna landstinget.

I det aktuella fallet har klart otillfredsställande behandlingsformer tillhandahållits  då man dels erkänner att tvångsvård är en klart olämplig och är en form av övergrepp  som inte bör förekomma i Svensk psykiatrisk vård  dels placera en svårt sjuk patient med  andra patienter med traumatiska tillstånd som då förstärker sjukdomsbilden hos alla.

Likväl låter man det ske!

 Har med nära erfarenheter sett den konsultativa verksamhet BUP har med inhyrda egna  företagare (psykologer och kuratorer) i stället för egen anställd personal. Denna  verksamhet skiljer sig avsevärt från det man förväntas få av Svensk sjukvård och  absolut inte av vård av unga psykiskt sjuka människor.

 Det överensstämmer med de förhållanden jag sett på ”fria behandlingshem” där man förstärker de depressiva ungdomarna med kränkande och  destruktiva åtgärder.

Dessa kan ta sig uttryck i som nu former av tvångsvård eller kollektiva bestraffningar eller andra nedvärderande åtgärder.

 Synpunkter i media de sista dagarna:

Barn- och ungdomspsykiatrin och skolhälsovården räcker inte till, något som stod klart under gårdagens symposium anordnat av sektionerna för barn- och ungdomspsykiatri och allmänmedicin, och svenska skolläkarföreningen

 Riksrevisionen kritiserar HSAN och Socialstyrelsen för att inte göra tillräckligt för dem som skadats inom sjukvården.

Patienter vet inte vart de ska vända sig för att anmäla en vårdskada och de som vänt sig till fel instans får inte hjälp att hitta rätt i systemet. Det konstaterar Riksrevisionen efter en granskning av hur Socialstyrelsen och Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, HSAN, hanterar anmälningar av vårdskador.

 Svenska barn far illa!

 Sitter och väntar i bilen och läser DN och en artikel av Mikael Bondesson

om att Sverige är dåligt på att skydda utsatta barn. I hela 76 procent av fallen som socialtjänsten valt att inte utreda fanns allvarliga misstankar om att barnet for illa. Trots det avskrevs anmälningarna.

 Har i flera bloggar påtalat det dåliga skyddet för våra barn. Det kan ha varit barn som genom Socialtjänsten försorg hamnat hos BUP, LVM-hem eller ”fria behandlingshem”. I inga av de nämnda förutom de statliga LVM-hemmen finns någon ordentlig kontroll. 

 Nu påtalar Madeleine Cocozza, socionom och leg familjeterapeut vid barnpsykiatriska kliniken i Linköping. I en doktorsavhandling har hon granskat 1570 anmälningar om misstanke att barn far illa barn i Linköpings kommun men pekar inte ut den enskilda kommunen. I stället tror hon att problemen ligger i hur socialtjänsten tar emot och behandlar anmälningarna om de utsatta barnen.

 Tidigare i år efterlyste en statlig utredare en ny självständig myndighet för tillsyn över socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Också Madeleine Cocozza vill se en statlig myndighet som utreder fallen som gäller barn, och ansvarade för barns skydd.

Tycker själv att det är bra bara de omfattar hela verksamheten om vård av barn och unga samt en kontinuerlig kontroll.

 Kan bara säga äntligen! Att någon som kan ta tag i ett problem som för många föräldrar och anhöriga varit mycket traumatiskt och i vissa fall lagvidrigt för att inte tala om  för de utsatta barnen.

Inte nog Riksdagen!

”Reglerna om skydd och stöd för unga inom den sociala barn- och ungdomsvården ska ändras. Det har riksdagen sagt ja till. Syftet med förslagen är att stärka barns och ungas ställning och att skapa förutsättningar för en säker och sammanhållen vård av barn och unga”.

 Tyvärr kan man inte vara tillfredställd med de riktlinjer man kommit fram till för att skydda våra barn och ungdomar som skall falla under LVU. Det enda som är någorlunda positivt är att det ska dels upprättas en plan för de ungas och deras inställning samt för det genpmförandeplan för den unge och för det hem eller boendet i familjehem där den unge ska bo.

 Man har vidare sagt ”att ett barn inte får placeras i ett jourhem eller familjehem om inte förhållandena i hemmet är utredda av en socialnämnd”. 

Efterlyser här en kontroll där inte de lokala myndigheterna ska göra kontroll i sitt eget område utan bör vara under kontroll av en statlig myndighet som till exempel Statens Institutionsstyrelse.

Samma byrå ska få större möjligheter att ta prov för att kontrollera alkohol- eller drogpåverkan hos dem som vårdas i ungdomshem.

Tycker inte heller att efter åratals av skriverier om hur många barn/ungdomar farit illa på olika hem man inte tagit tillräckligt stor hänsyn till barnet/ungdomen.

Ser nog att det blir ett ny och mera genomtänkt lagförslag där man tar mer hänsyn till barnets trygghet och säkerhet.

Sitter och tänker…

… på det samhälle vi lever i. Kan inte riktigt få till det. Det kommer små fragment efter dagens nyhetsflöde. Rättvisemärkt, felmärkt,  mobbning, misshandel, våldtäkt, barn- och hustrumisshandel och  fattigpensionärers och sparares  skattechock.

Men som ett fyrverkeri blommar det upp artiklar med större rubriker om bordellhärvan, skottdrama, ICA:s matfusk, brevbomb, Världsartist som inte hade sex, Finanseliten gör klipp, Friggeboden växer samt en åklagare som blivit utsatt och en polischef hotas av avgång.

 När man då funderar på uppföljningen av dessa två grupper med artiklar  kan man totalt glömma den första gruppen då det saknar intresse för allmänheten om inte någon kändisadvokat eller fd. Justitieminister tagit sig an fallet.

I den andra gruppen kan man tydligt se en viss försiktighet i reaktionerna, åklagarattentatet får en rejäl uppbackning emedan hustrumisshandeln i  den lilla staden får en notis och till sist ICA:s matfusk (där ordet matfusk  inte ens finns i min stavningskontroll).

Är mycket tillrättalagt eller…

Polisens dyra arbete…

…måste få kosta?

I Salem går det på sätt och vis att sätta en prislapp på demokratin, åtminstone demonstrationsrätten. Sex miljoner kronor kostade lördagens våldsamma men förhållandevis lugna demonstrationer.  Bara lite nedbrända papperskorgar på skolor! Fast det är bara de direkta kostnaderna för polisens insats.

Är väl lite tveksam till de uppgivna siffrorna på arbetet men å andra sidan har ju Polischefen blivit avsatt så man kan kanske göra lite som man vill nu? Men sex miljoner?

Sedan kan man ju fundera om hur det varit om inte Poliskåren ställt upp mangrant? Hur många radhus och skolor hade inte blivit nermalda i blåleran i dalen. Hur många parker, vägar och andra anläggningar hade inte förstörts och nedtrampats. Men sex miljoner?

Det har inte rapporterats några skadade men Polis och brandkår attackerades med stenar.
Men polisen är nöjda med lördagskvällen i Salem. Det tror jag det? Men sex miljoner?

 Men ändå så sköts två röda lysraketer upp på himlen över Salem på eftermiddagen och som

på given signal rusade hundratals vänsterextremister ner mot Rönninge station där högerextremisternas tåg skulle samlas. Men något slagsmål mellan grupperna blev det inte. Men sex miljoner?

 Men eftersom det är två tvivelaktiga nätverk, vänsterextremister och högerextremisternas hade det inte varit bättre att dom gjort upp sinsemellan och sparat 6 miljoner?

Storebror ser Dig

Skrev för någon vecka sedan om Vetlanda tjänsteman som trots stor försummelse i tjänsten ej blev åtalad och förundersökningen lades ner.

I dag rapporteras det i SVD om personer som fått felaktiga beslut hos Skatteverket och utmätning och prick hos Kronofogden. Tjänstemännen går givetvis inte att ålägga något straff eller prick för förseelsen men Regeringen anser att man bör ta bort pricken.

Tack så mycket!

 Samma Regering har starka funderingar på att ge polisen befogenhet att begära ut IP-adresser från Internetleverantörer utan att det finns någon misstanke om ett brott.

Kanske till och med utan att någon är misstänkt över huvud taget skriver DN och Aftonbladet.

Vart är vi på väg?

Eftertankens bleka krankhet övergår ...

…i ren och röd ilska.

Tänkte att så här inför året 2007 slut skriva några rader om vad som berört mig mest under det gångna året. Tyvärr blir det ett område som vi är så beroende av och om de flesta någon gång är tvungna att anlita.

Det är den Svenska Psykiatrin och dess olika företrädare allt från biträden, receptionister sköterskor, psykologer, läkare och annan personal. Det är på platser som

Psykiatriska akutmottagningar, där man slarvar bort remisser, journaler, recept med mera. Man uppträder arrogant och provocerande mot de människor de skall vårda.

 Det är på platser som Fria Behandlingshemmen som skall vårda våra vilsna barn efter demokratins alla spelregler. Men som blir kollektivbestarffade, tvångsvårdade och får utstå andra förödmjukande åtgärder.

 Det är på platser som BUP:s olika mottagningar  för över ungdomar med utagerande symptomen till otillfredsställande behandlingsformer då man erkänner att tvångsvård är en klart olämplig vårdform och är en form av övergrepp som inte bör förekomma i Svensk psykiatrisk vård. Att sedan placera en svårt sjuk och ung patient med andra patienter med traumatiska tillstånd är klart olämpligt.

 År det en sådan vård de behövande barnen och

ungdomarna förväntas få under de

kommande åren?

 ”Nu blir det ännu svårare att vara kvinna i världen”……

… skriver Britta  Svensson i sin krönika i Expressen. Har på min blogg uppmärksammat ett flertal olika händelser allt från ”fallet Louise” till kvinnoförnedring och Våldtäkter och Kränkta hel livet!

Efter heta debatter redan på sjuttiotalet om kvinnors (flickors)  utsatthet har det fortsatt in på åttio- och nittiotalen och har nu  hamnat i fokus igen.

Inte konstigt om man har sett och följt debatterna under åren  och dels fasat för människors beteende mot varandra och många attityders förändring.

Trodde då att det inte kunde bli värre när jag under året följt upp och haft åsikter om speciella fall men nu när en förgrundskvinna i ett annat land mördats på grund av sin demokratiska åsikt måste en samling ske för att värna om kvinnan

Uppdatering kommer att ske  när tid finns!

Lägger här in några debattinlägg om Poilitik och kommer att uppdatera vid behov.

Kvinnoförnedring berör alla!

Efter flera år som anhörig, samhällsintresserad, övervakare och debattör har jag förvånats över den ensidiga debatt som förts om ”övergrepp på kvinnor”.

Det har nästan helt och hållet varit förunnat kvinnor att delta i debatter, intervjuer och andra offentliga händelser. Män som kan vara äkta män, pojkvänner, fäder, bröder eller andra manliga relationer har varit frånvarande.

Förutom den utsatta, så påverkar en sådan händelse de

uppräknade anhöriga i stor grad (många utsatta minderåriga) och borde givetvis tas större hänsyn till och kunna tillföra debatten många synpunkter.

Det skulle göra att frågan blir mer mänsklig i stället för en kvinnofråga och får ett ökat medvetande.

Dom gamla mans- och kvinnobilderna måste förändras, och det finns bara en väg att gå, att hela tiden hålla diskussionen vid liv.
 Det finns så otroligt starka myter runt våldtäkt och att det

drabbar den utsatte är ju en självklarhet, men att det drabbar de närmast anhöriga är det nog ingen som tänker på.

Utred behandlingshem

och andra institutioner för barn nu!

Har kommenterat den utredning son nu pågår om dokumentation och stöd till enskilda som utsatts för övergrepp och vanvård inom den sociala barnavården under 1950-1980.

Som tidigare engagerad i samhällsarbetet och verksam inom olika föräldraorganisationer har jag vid ett flertal tillfällen kritiserat de institutioner som har Länsstyrelserna tillstånd att bedriva institutionsvård i landet. Har också som övervakare kommit i kontakt med familjesituationer där det kan ligga dolda missförhållanden som inte framkommit i sociala eller polisiära utredningar på grund av rädsla för repressalier.

Men enligt både Rädda barnen och Barnombudsmannen, som var för sig gjort intervjustudier med placerade barn, finns stora brister än i dag, även om det inte alltid handlar om brott. Tycker också att man på olika håll begränsar sig till just fosterhem då omhändertagandet av barn kan bero på många olika skäl och då placeras därefter till olika privata, statliga eller kommunala institutioner. I de privata eller kommunala hemmen har Länsstyrelserna tillsynen och de statliga av Statens institutionsstyrelse.

Trots att några barnrättsorganisationer har en avvikande mening tycker jag att det visst handlar om brott eller vad sägs om ”kollektivbestraffning”.  I en demokrati ska ingen behöva bevisa sin oskuld för att inte råka ut för kollektiv bestraffning. En uppgift för alla de behandlingshem som finns för barn och ungdomar är att försvara de värden som vi alla förknippar med vår fria demokrati. Ett av dessa värden är rättsäkerheten. Men det har framkommit alltför ofta, framför allt från barn och ungdomar själva, att man inte kan åtnjuta denna rättsäkerhet.

Flera fall har också inträffat framför allt för flickor och deras familjer där man påstår, ogrundat att flickorna varit utsatta för incest av föräldrar och startat utredningar som följer flickan hela livet. Detta trots att föräldrar på inga sätt eller av andra orsaker omöjligt kan ha varit inblandad.

Man kan tänka sig den frustration det måste vara för familjen då man kanske självmant sökt upp socialförvaltningen för en överenskommen hjälp för sitt barn. Kanske barnet varit utsatt för brott eller utsatts för andra trauman som familjen känt att de behöver hjälp med.

Ett annat intrång på rättsäkerheten är att tillfälligt anställda, praktikanter och även annan personal utnyttjar sin position av bekvämlighet och att anställning av sådan personal är kostnadseffektiv.  I Sverige vårdas c:a 10 000 barn varje år och var och en kan förstå att det är stora pengar det rör sig om. Kostnaden för varje klient torde vara mellan 3-4 000 kronor per dygn

Här har Socialförvaltningen, Länsstyrelserna ett odelat ansvar, dels mot klienterna, dels mot föräldrar men också mot skattebetalarna att man kontrollerar, utvärderar och uppdaterar sig fortlöpande på den införskaffade så kallade vården!

Ett litet kliv…

… i rätt riktning.

Tillsynen ska skärpas över landets närmare 50 behandlingshem. Statens institutionsstyrelse (Sis) ska också göra fler oanmälda besök. Sis är huvudman för 33 ungdomshem och 14 hem för vuxna missbrukare rapporterar TT.

Har kommenterat den utredning son nu pågår om dokumentation och stöd till enskilda som utsatts för övergrepp och vanvård inom den sociala barnavården under 1950-1980 tidigare.

Det är givetvis positivt att man nu från Statens institutionsstyrelse kommit till insikt om att man på egen mark skall granska sina verksamheter även om det verkar sent påkommet.

Men…

…det finns i Sverige oräkneligt antal  som skallar sig för behandlingshem och som inte faller under denna tillsyn. De privata behandlingshemmen faller under Länsstyrelsernas kontroll och är många gånger bristfälliga. Man är väl också rädd om länets företagare vilket kanske medför att många  slinker igenom ganska så ogranskat, eller?

En fråga som jag tidigare påpekat är att Riksdagen har från förra året fattat beslut om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever. Den nya lagens syfte är att förtydliga allas ansvar när det gäller att garantera alla barns och elevers trygghet . Det innebär att diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion, sexuell läggning och funktionshinder. Lagen innebär också att barn och elever får ett lagligt skydd mot annan kränkande behandling, som exempelvis mobbning.

Detta sker regelbundet på de olika fria behandlingshemmen runt om i Sverige genom tex. att misstro de uppgifter barn lämnar, kollektivbestraffning, och beskyllningar i olika former.  Det finns dessutom en mängd olika former av negativ kritik framför allt från föräldrar som aldrig tas på  allvar eller som inte törs föra fram sina åsikter.

Därför bör tillsynen skärpas för de fria behandlingshemmen.

”Bryr mig inte”

Medan många verksamma ute i landets olika förorter som Alby, Fittja,

Jordbro, Hovsjö, Rosengård, Hageby, Gårdsten och Hjällbo och många fler

sliter och arbetar ideellt för att värna om sin förort så sitter landets representanter för det förra arbetarpartiet och också det parti som ledde Sverige och suger ut landet på fantasisummor i avgångsvederlag som annars skulle räcka till många små projekt.

Man letar med ljus och lykta efter skattelagarnas kryphål som enskilda firmor eller liknande för att kunna sko sig och behålla för egen del så mycket som möjligt.

I det andra lägret i förorten försöker man med små marginaler och få bidrag vare sig från kommunen eller staten att få sina egna sjukpengar eller fattigpensionärspengar att bidra till de små projekt som man förmår att driva.

Man arbetar med alla möjliga projekt som Barn i Samverkan, Integration, Kooperativt äldreboende, Ungdomsprojekt, Sommargemenskap, Säkert och tryggt i Trappuppgångar,

Ohälsotalet i förorten, Radioprogram, TV program, Månads- eller veckoblad, Sy-, dansa-, teckna-, fotboll och Hälso- och sjukdomsprojekt samt ett flertal projekt som passar in på den lokala satsningen.

Många som deltar i de här projekten har vari i Sverige en kort tid, många har bott här i hela sitt liv och gemensamt för dem alla är att de vill göra eller bidra något för sin förort,  att förändra men kanske mest för att förädla sin förort.

En annan gemensam nämnare är att man gör detta ideellt, utan lön eller annan ersättning och alla eventuellt inkommande bidrag går direkt till projektet.

Man försöker också få med barn och ungdomar i olika projekt för att dessa skall få meningsfulla sysselsättningar, uppnå en egen status och få respekt för vad man uträttar i sin förort.

Det är då med bestörtning man läser dagligen att före detta potentater i det förra regeringspartiet söker smygvägar för att förbättra sin egen ekonomiska situation

och med blicken  ”Bryr mig inte”

Kränkt hela livet!

Efter heta debatter redan på sjuttiotalet om kvinnors (flickors) utsatthet har det fortsatt in på åttio- och nittiotalen och har nu hamnat i fokus igen.

Inte konstigt om man har sett och följt debatterna under åren och dels fasat för människors beteende mot varandra och många attityders förändring.

Det som mest upprör är givetvis samhällets ”attityder” då det verkar normgivande på hur vi vanliga människor behandlar och respekterar varandra.

Menar då alltifrån den samlade psykologkåren, socialvården, rättsväsendet och många gånger samhället i övrigt som behandlar utsatta (våldtagna) kvinnor (flickor) på ett annat sätt än icke-utsatta kvinnor (flickor). Detta följer också kvinnan (flickan) hela livet dels med det egna uppslitande minnet av utsattheten men också samhällets attityd mot henne i allmänhet.

Har fått mig redogjort från utsatta kvinnor hur förnedrande samtal kan vara, med de psykologer som ska hjälpa till att komma över och att förstå det utsatta läget hur man försöker att skrapa i det innersta för att få fram andra händelser som kan vara besvärande för kvinnan, man påstår att olika händelser ägt rum som saknar verklighet och belastar kvinnan med skuld.

Den socialvård som bedrivs idag för utsatta kvinnor (flickor) är baserad på tankesättet ”du måste ha någon skuld till detta” och kvinnan (flickan) blir behandlad därefter. Man anser att familjeförhållandena inte är tillräckliga, att det är ensamföräldrar som har vårdnaden, att bostaden är fel och till sist att den egna kommunen är fel. I många fall blir kvinnan (flickan) placerad på något behandlingshem/fosterfamilj för att komma ifrån de plågoandar (fortsatta hot) som finns i omgivningen. Dessa behandlingshem/fosterhem är ofta placerade en bit från hemmet och bidrar till att familjesituationen ytterligare försämras och har en bristfällig kontroll av Länsstyrelsen i det egna länet. Man är ju rädd om de egna företagen i länet!

Under den akuta perioden efter våldet har kvinnan (flickan) en mängd olika besvärande uppgifter att komma över. Polisutredning som kan vara besvärande, skamlig och ytterligare förnedrande. Tror att har det ändå gått så långt som till en Polisutredning har kvinnan (flickan) en viss förståelse för det besvärande i det arbetet.  Erfarenheterna och hos polisen är betydligt bättre än hos andra av berörda myndigheterna.

Vad som är besvärande för samhället är dock det stora mörkertal av inte anmälda våldsbrott mot kvinnor som lär vara uppåt 200 000 brott varje år.

Orsaken kan vara att den allmänna attityden om friande mål som gör att kvinnan inte, eller drar sig för, att anmäla brottet.

Det verkar många gånger också att antalet brott som leder till åtal blir mindre och mindre vilket gör att tron på rättsväsendet (Polis och Åklagare) blir mindre och många kvinnor drar sig för att anmäla brott för att inte utsätta sig ytterligare.

Att endast vart tionde-tolfte brott leder till åtal kan beror på den klasstillhörighet kvinnan (flickan) har en lägre social status än mannen eller att kvinnan inte uttalat ett klart nej.

De utredningar som nu sker bör även inkludera de unga kvinnor (flickor) som ännu står under föräldraansvar och omfattas av de skadestånd som fastställs. Detta för att  föräldrarna är skyldiga för sina barns säkerhet och välbefinnande.
Föräldrarna och även nära anhöriga kan i många fall bli skyldiga eller tvungna att flytta långt för att nå säkerhet och trygghet för sitt barn.

Svårt liv väntar omhändertagna barn

Rubrik som mötts oss i många tidningar de sista veckorna och som är baserad på en Norsk utredning av det Norska institutet Nova.

Har på mina sidor flera gånger uppmanat myndigheter, institutioner och andra makthavare om barn och ungdomars vistelser på institutioner och ”fria behandlingshem” och de missförhållanden som förekommer.

Statens Institutionsstyrelse har tagit sitt ansvar gällande de hem de ansvarar för med utökad kontroll.

Men de ”fria behandlingshemmen” med Länsstyrelserna som tillsyningsman saknar fortvarande den utökade kontrollen.

det medför som en flicka på en ”blogg” skriver:

JAG HETER DEBBIE och är tvångsplacerad på Sveriges största behandlingshem. Här är min historia.

”Socialtjänsten, politiker och myndigheter begår fel som inte får begås. Mig föser de in i ett fack med struliga, obotbara ungdomar. Dom vägrar att ta bort mitt LVU och trots flera överklaganden läser dom bara gamla uppgifter om mig, fulla av fel”.

Hon skriver vidare:

”När vi var framme fick jag klä av mig helt naken för visitation och lämna urinprov. Jag var 13.”

Menar att en ung tjej på 13 år med en strulig bakgrund måste ha värme och omvårdnad och framför allt att man tror på henne.

I en demokrati ska ingen behöva bevisa sin oskuld för att inte råka ut för kollektiv bestraffning. En uppgift för alla de behandlingshem som finns för barn och ungdomar är att försvara de värden som vi alla förknippar med vår fria demokrati. Ett av dessa värden är rättsäkerheten. Men det har framkommit alltför ofta, framför allt från barn och ungdomar själva, att man inte kan åtnjuta denna rättsäkerhet.

Det måste till en förändring och den måste till nu. Vi kan inte lämna våra barn i sticket  för att hamna i ett liv där Dödligheten är högre och fler begår självmord.

Nästan tre av fyra har tagit emot socialhjälp efter att de fyllt 18 år, Och många barn dumpas av de sociala myndigheterna när de fyller 18 år och blir myndiga - trots att de har ett stort behov av trygga vuxna

Är en tvivlare!

Har så länge jag minns varit en tvivlare.  Har tvivlat på politik, systemet vi lever med

och andra viktiga saker att tvivla på! Varför vet jag inte när det gäller vissa saker men när det gäller andra har jag under åren fått bevis på att det är bättre att tvivla än att gång på gång bli besviken.

Numer, efter ett helt liv och en stor del i olika organisationer, föreningar och samarbetsprojekt har det framkommit ytterligare bevis på att en tvivlare har en stor

funktion att fylla för alla blåögda och partimanipulerade människor.

Har nu efter det att den första snön kommit ”tvivlat” på vilket är bäst när det gäller vinterväglaget. Ska man ha dubbat eller odubbat? Ska man värna om naturen och sänka hastigheten och köra odubbat? Frågorna växer lavinartat när man hör den ena experten efter den andre komma med förslag som strider emot varandra.

Vet i alla fall en sak om snön och kylan att det inte är något för mig och min familj

förutom den nya ”valpen” som upplevde ett glädjerus när den första snön kom men han lär sig väl att tvivla han med.

Skatterna i Sverige

Är inte och har heller aldrig varit någon skattejurist!

Men börjar fundera om inte Skattereglerna i Sverige har

nått vägs ände?

Läser dagligen i tidningar och deras nätupplagor om den ena

företaggruppen efter den andre som blir beskylld för antingen

 skattebrott eller misstanke därom. Är det inte Resebranschen så är det Byggnadsindustrin (14 nov-07) och klarar de av skatterevisioner på

 löpande band så kommer det nya avslöjande fakta om nya

företaggrupper.

Om inte det var nog så kommer överraskande avslöjanden om olika

enskilda personer som lurat den svenska staten på skattekronor.

Dessa människor kan vara Du eller jag och varierar i yrkesgrupp från

domare och målare till städare och präster.

Ingen går fri!

Vore det därför inte på sin plats att man omstrukturerar hela

skattesystemet till något mer rationellt så att inte alla Svenskar

i allmänhet blir skattesmitare.

Nu åtalas…

…en tjänsteman vid en Socialförvaltning där man oaktat fler anmälningar och

inte brytt sig om vidare handläggning. Flickan mår dåligt och har stämt kommunen på en stor summa pengar (vad är stor i detta fall).

Är lite besviken på Rättvisan i Sverige när man nöjer sig med att fälla en enkel tjänsteman då det hela politiska etablissemanget har det yttersta ansvaret och borde kunna föra detta ärende uppåt.

Detta borde leda till att hela det system som rör barn och ungdomars placeringar med Socialförvaltningar och Länsstyrelser i spetsen omkonstrueras för att säkerställa barns och ungdomars demokratiska och mänskliga rättigheter.

Som det nu är uppmärksammas det ena efter det andra fallet med barn/ungdomar

som behandlas på ”fria behandlingshem” som har en liten eller ingen kontroll alls

och barnen far mycket illa.

Har under årens lopp konstaterat att inga barn- och eller föräldraorganisationer

ens försökt att komma till rätta med något lite av problemen och har därför också ifrågasatt deras statsbidrag.

Nu åtalas en liten tjänsteman…

Trög el eller Tröga politiker

Här om dagen försökte jag informera mig om klimatet och om hur vi vanliga människor ska få reda på lätt lästa och lättförståeliga informationer om vad jag måste veta och kunna för att bidra med min del i vår framtid.

Det var inte lätt och har lusläst massor med väl utarbetade foldrar, pamfletter och andra former på informationsblad.

i inget av dessa har jag funnit det jag eftersökt, det vill säga en enkel utformad folder med en information utan nya och konstiga ord

har funnits tillgängliga.

Det som ska vara det mest avgörande dokumentet hette:

Summary for Policymakers of the Synthesis Report of the IPCC Fourth Assessment Report

DRAFT COPY 16 NOVEMBER 2007 23:04 – Subject to final copyedit

där bara namnet avhåller oss att läsa. Det är nummer 4 på en forskarrapport som mer än väl avskräcker från vidare läsning.

Då kommer min fråga varför inte politikerna och framför allt inte våra

ansvariga på miljöområdet har  kommit med en översättning av denna

rapport.

Min fråga är om det finns något annat vi kan göra än att lägga köksavfallet i ett speciellt kärl i soprummet för att det ska bli biogas(om det överhuvudtaget går), eller att tänka oss för när vi handlar mat att inte leveransen tagit för många mil  eller varför vi ska köra på biogas när det inte finns att tillgå överallt,  eller att det 2020 kommer mellan 75 -250 miljoner människor i Afrika drabbats av vattenbrist. Mellan 20 och 30 procent av de växter och djur vi känner till idag riskerar att utrotas.

Vad ska vi göra för att förstå?

Det var någon i VA som skrev att detta är att betrakta som

Politisk Grön Tröghet

och jag är beredd att hålla med

Politiker!

Vad ska vi göra för att förstå?

Lyssnar vi inte på våra politiker efter valet? Eller är dom inte tydliga?

Har funderat lite grand efter några kommentarer som inkommit efter några av mina blogginlägg. Det är främst efter inlägget om otydlig information om klimatförändring som kommentarerna ramlat in.

Man har främst nämnt vissa oklarheter och de alltför sent kommen informationen

då man känner att detta är alvarligare än vad man tidigare fått höra.

Många internationella forskare och vetenskapsmän letar febrilt efter sannolikheter och rön om den globala uppvärmningen. Men medborgaren får inget veta!

Det som ändå retar folk mest verkar att man i sin källsortering (hushållsavfall) skall lägga i ett särskolt kärl för att detta skall kunna omvandlas till biogas. Det finns ett fåtal anläggningar i Sverige för den omvandlingen och det har hörts ryktesvägen att

när det hopsamlade avfallet kommit fram till uppsamlingsplatsen så bränns det bara?

När det gäller bilar drivna av biogas gäller det att ha fulltankat då 2006 bara fanns ett 70-tal publika tankställen för fordonsgas. Sverige är ett avlångt land?

 Eller att som på gengasens tid ha en särskild behållare för biogas  att ha med hela vägen.

Det som störde mycket också det var prognoserna över klimatutvecklingen i Afrika för människor, djur och växter som riskerar en stor vattenbrist. En risk för

utrotning av vissa djur och växter.

Man har också från vissa politiker påstått att befolkningen på vårt klot

riskerar att ha nått vägs ände.

Men så allvarligt är det inte om man med befintlig och kommande teknik kan en stabilisering ske. Men det kostar och det fordras en politisk styrning och ekonomisk

riktig och seriös investeringsvilja.

Tror nog att vi lyssnar om politikerna

kommer med förståelig information.

Ungdomspsykiatri

Blir upplyst i Media om BUP:s agerande beträffande vård av  unga

med utagerande beteende.

-Delen från vuxenakuten har satt hemska spår säger 14-åringen.

Är tveksam till de behandlingsformer och BUP:s agerande i denna och andra frågor

som mig veterligt inte har någon tillsyningsman förutom det egna landstinget.

I det aktuella fallet har klart otillfredsställande behandlingsformer tillhandahållits

då man dels erkänner att tvångsvård är en klart olämplig och är en form av övergrepp

som inte bör förekomma i Svensk psykiatrisk vård  dels placera en svårt sjuk patient med  andra patienter med traumatiska tillstånd som då förstärker sjukdomsbilden hos alla.

Likväl låter man det ske!

Har med nära erfarenheter sett den konsultativa verksamhet BUP har med inhyrda egna  företagare (psykologer och kuratorer) i stället för egen anställd personal. Denna

verksamhet skiljer sig avsevärt från det man förväntas få av Svensk sjukvård och

absolut inte av vård av unga psykiskt sjuka människor.

Det överensstämmer med de förhållanden jag sett på ”fria behandlingshem” där man

 förstärker de depressiva ungdomarna med kränkande och  destruktiva åtgärder.

Dessa kan ta sig uttryck i som nu former av tvångsvård eller kollektiva bestraffningar

eller andra nedvärderande åtgärder.

Synpunkter i media de sista dagarna:

Barn- och ungdomspsykiatrin och skolhälsovården räcker inte till, något som stod klart under gårdagens symposium anordnat av sektionerna för barn- och ungdomspsykiatri och allmänmedicin, och svenska skolläkarföreningen

Riksrevisionen kritiserar HSAN och Socialstyrelsen för att inte göra tillräckligt för dem som skadats inom sjukvården.

Patienter vet inte vart de ska vända sig för att anmäla en vårdskada och de som vänt sig till fel instans får inte hjälp att hitta rätt i systemet. Det konstaterar Riksrevisionen efter en granskning av hur Socialstyrelsen och Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, HSAN, hanterar anmälningar av vårdskador.

Svenska barn far illa!

Sitter och väntar i bilen och läser DN och en artikel av Mikael Bondesson

om att Sverige är dåligt på att skydda utsatta barn. I hela 76 procent av fallen som socialtjänsten valt att inte utreda fanns allvarliga misstankar om att barnet for illa. Trots det avskrevs anmälningarna.

Har i flera bloggar påtalat det dåliga skyddet för våra barn. Det kan ha varit barn som genom Socialtjänsten försorg hamnat hos BUP, LVM-hem eller ”fria behandlingshem”. I inga av de nämnda förutom de statliga LVM-hemmen finns någon ordentlig kontroll. 

Nu påtalar Madeleine Cocozza, socionom och leg familjeterapeut vid barnpsykiatriska kliniken i Linköping. I en doktorsavhandling har hon granskat 1570 anmälningar om misstanke att barn far illa barn i Linköpings kommun men pekar inte ut den enskilda kommunen. I stället tror hon att problemen ligger i hur socialtjänsten tar emot och behandlar anmälningarna om de utsatta barnen.

Tidigare i år efterlyste en statlig utredare en ny självständig myndighet för tillsyn över socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Också Madeleine Cocozza vill se en statlig myndighet som utreder fallen som gäller barn, och ansvarade för barns skydd.

Tycker själv att det är bra bara de omfattar hela verksamheten om vård av barn och unga samt en kontinuerlig kontroll.

Kan bara säga äntligen! Att någon som kan ta tag i ett problem som för många föräldrar och anhöriga

varit mycket traumatiskt och i vissa fall lagvidrigt för att inte tala om  för de utsatta barnen.

Inte nog Riksdagen!

”Reglerna om skydd och stöd för unga inom den sociala barn- och ungdomsvården ska ändras. Det har riksdagen sagt ja till. Syftet med förslagen är att stärka barns och ungas ställning och att skapa förutsättningar för en säker och sammanhållen vård av barn och unga”.

Tyvärr kan man inte vara tillfredställd med de riktlinjer man kommit fram till för att skydda våra barn och ungdomar som skall falla under LVU. Det enda som är någorlunda positivt är att det ska dels upprättas en plan för de ungas och deras inställning samt för det genpmförandeplan för den unge och för det hem eller boendet i familjehem där den unge ska bo.

Man har vidare sagt ”att ett barn inte får placeras i ett jourhem eller familjehem om inte förhållandena i hemmet är utredda av en socialnämnd”. 

Efterlyser här en kontroll där inte de lokala myndigheterna ska göra kontroll i sitt eget område utan bör vara under kontroll av en statlig myndighet som till exempel Statens Institutionsstyrelse.

Samma byrå ska få större möjligheter att ta prov för att kontrollera alkohol- eller drogpåverkan hos dem som vårdas i ungdomshem.

Tycker inte heller att efter åratals av skriverier om hur många barn/ungdomar farit illa på olika hem man inte tagit tillräckligt stor hänsyn till barnet/ungdomen.

Ser nog att det blir ett ny och mera genomtänkt lagförslag där man tar mer hänsyn till barnets trygghet och säkerhet.

Sitter och tänker…

… på det samhälle vi lever i. Kan inte riktigt få till det. Det kommer

små fragment efter dagens nyhetsflöde. Rättvisemärkt, felmärkt,

mobbning, misshandel, våldtäkt, barn- och hustrumisshandel och

fattigpensionärers och sparares  skattechock.

Men som ett fyrverkeri blommar det upp artiklar med större rubriker

om bordellhärvan, skottdrama, ICA:s matfusk, brevbomb, Världsartist

som inte hade sex, Finanseliten gör klipp, Friggeboden växer samt

en åklagare som blivit utsatt och en polischef hotas av avgång.

När man då funderar på uppföljningen av dessa två grupper med artiklar

kan man totalt glömma den första gruppen då det saknar intresse för

allmänheten om inte någon kändisadvokat eller fd. Justitieminister

 tagit sig an fallet.

I den andra gruppen kan man tydligt se en viss försiktighet i reaktionerna,

åklagarattentatet får en rejäl uppbackning emedan hustrumisshandeln i

den lilla staden får en notis och till sist ICA:s matfusk (där ordet matfusk

inte ens finns i min stavningskontroll).

Är mycket tillrättalagt eller…

Polisens dyra arbete…

…måste få kosta?

I Salem går det på sätt och vis att sätta en prislapp på demokratin, åtminstone demonstrationsrätten. Sex miljoner kronor kostade lördagens våldsamma men förhållandevis lugna demonstrationer.  Bara lite nedbrända papperskorgar på skolor! Fast det är bara de direkta kostnaderna för polisens insats.

Är väl lite tveksam till de uppgivna siffrorna på arbetet men å andra sidan har ju Polischefen blivit avsatt så man kan kanske göra lite som man vill nu? Men sex miljoner?

Sedan kan man ju fundera om hur det varit om inte Poliskåren ställt upp mangrant? Hur många radhus och skolor hade inte blivit nermalda i blåleran i dalen. Hur många parker, vägar och andra anläggningar hade inte förstörts och nedtrampats. Men sex miljoner?

Det har inte rapporterats några skadade men Polis och brandkår attackerades med stenar.
Men polisen är nöjda med lördagskvällen i Salem. Det tror jag det? Men sex miljoner?

Men ändå så sköts två röda lysraketer upp på himlen över Salem på eftermiddagen och som

på given signal rusade hundratals vänsterextremister ner mot Rönninge station där högerextremisternas tåg skulle samlas. Men något slagsmål mellan grupperna blev det inte. Men sex miljoner?

Men eftersom det är två tvivelaktiga nätverk, vänsterextremister och högerextremisternas hade det inte varit bättre att dom gjort upp sinsemellan och sparat 6 miljoner?

Storebror ser Dig

Skrev för någon vecka sedan om Vetlanda tjänsteman som trots

stor försummelse i tjänsten ej blev åtalad och förundersökningen lades ner.

I dag rapporteras det i SVD om personer som fått felaktiga beslut hos

Skatteverket och utmätning och prick hos Kronofogden.

Tjänstemännen går givetvis inte att ålägga något straff eller prick för förseelsen

men Regeringen anser att man bör ta bort pricken.

Tack så mycket!

Samma Regering har starka funderingar på att ge polisen befogenhet att begära ut IP-adresser från Internetleverantörer utan att det finns någon misstanke om ett brott.

Kanske till och med utan att någon är misstänkt över huvud taget skriver DN och Aftonbladet.

Vart är vi på väg?

Eftertankens bleka krankhet övergår ...

…i ren och röd ilska.

Tänkte att så här inför året 2007 slut skriva några rader

om vad som berört mig mest under det gångna året.

Tyvärr blir det ett område som vi är så beroende av och

som de flesta någon gång är tvungna att anlita.

Det är den Svenska Psykiatrin och dess olika företrädare

allt från biträden, receptionister sköterskor, psykologer,

läkare och annan personal.

Det är på platser som

Psykiatriska akutmottagningar, där man slarvar bort

remisser, journaler, recept med mera. Man uppträder

arrogant och provocerande mot de människor de skall

vårda.

Det är på platser som

Fria Behandlingshemmen som

skall vårda våra vilsna barn efter demokratins alla

spelregler. Men som blir kollektivbestarffade, tvångsvårdade

och får utstå andra förödmjukande åtgärder.

Det är på platser som

BUP:s olika mottagningar  för

över ungdomar med utagerande symptomen till

otillfredsställande behandlingsformer då man

erkänner att tvångsvård är en klart olämplig vårdform

och är en form av övergrepp som inte bör förekomma i

Svensk psykiatrisk vård. Att sedan placera en svårt

sjuk och ung patient med andra patienter med traumatiska

tillstånd är klart olämpligt.

År det en sådan vård de behövande barnen och

ungdomarna förväntas få under de

kommande åren?

”Nu blir det ännu svårare att vara kvinna i världen”……

… skriver Britta  Svensson i sin krönika i Expressen.

Har på min blogg uppmärksammat ett flertal olika händelser allt

från ”fallet Louise” till kvinnoförnedring och Våldtäkter och Kränkta

hel livet!

Efter heta debatter redan på sjuttiotalet om kvinnors (flickors)

utsatthet har det fortsatt in på åttio- och nittiotalen och har nu

hamnat i fokus igen.

Inte konstigt om man har sett och följt debatterna under åren

och dels fasat för människors beteende mot varandra och många

attityders förändring.

Trodde då att det inte kunde bli värre när jag under året följt upp

 och haft åsikter om speciella fall men nu när en förgrundskvinna

i ett annat land mördats på grund av sin demokratiska åsikt

måste en samling ske för att värna om kvinnan

Uppdatering kommer att ske  när tid finns!