Från största förtvivlan till största glädje

Calling.htm

Calling fyller ett år. Läs här från

Från största förtvivlan till största glädje…

… hamnade vi då vår förre hund ”erixon” överraskande gick bort i september 2007 och av en händelse fick tag på vår förre uppfödare.

När vi fick reda på att hon hade en valp till salu och att den dessutom var släkt med vår förre hund så sade vi att den måste vi ha Förberedelser startade omgående för att titta på den och hemma började hemmet i ordningställas för en valp igen.

Dottern sydde i ordning hans bädd som vart den finaste prinsbädd man kunde tänka sig och primiärsydd på en ny symaskin. Här ska vi försöka lägga in sådant som händer valpen ur våra ögon sett, Hans framsteg, hans misstag men framför allt hans sätt att var familjens hund.

Som vi nämnde ovan hade vår gamla hund gått bort

När det värsta lagt sig börjar man tänka efter om det man en gång sagt om att detta skulle vara den sista hunden. Man saknar oerhört mycket den omsorg som man har för djur och börjar rucka lite på det gamla beslutet och börjar titta på lite annonser, ringer runt och på nätet.

Någon i familjen kommer på tanken att ringa den gamla uppfödare och berätta om vår bortgångne vän samtidigt som vi ”kanske” skulle kunna fråga om hon fortvarande födde upp hundar. Sagt och gjort så ringde vi och blev glatt mottagna och blev lovade att få komma och titta på en kull valpar. Det var efter samma linjer som vår gamla hund, samma ras och emotionellt riktig för oss. Fast en annan färg, en färg som någon i familjen tidigare var intresserade av så vid besöket någon vecka senare var valet inte svårt.

Vi hade valt vår nye familjemedlem. Vet inte förstås om det var vi som valt och om det inte var hand som valde med tanke på de ”pussar” och ”kel” som familjen fick. Saknaden av vår gamla hund kommer att bestå men med vår nya familjemedlem kommer det att gå lättare och vi har ett nytt liv att ta ansvar och omvårdnad över

för att han ska bli en riktig hund!

Trygg valp

Våran valp har nu blivit 12 veckor och funnit sina platser i hemmet. Han provar på allt som går att prova på med en iver och livslust man inte kunde tro fanns. Hen leker, hittar på ofog och testar alla gränser som testas kan. Han väntar med spänning på vad vi ska säga när han rivit sönder tapeten i hallen och har just då en okynnig blick i ögonen. När vi då säger ifrån springer han med ivriga och hastiga steg iväg så att vi inte kan nå honom. När vi får tag på honom så försöker han mopsa upp sig och säga ifrån med ett som ska likna ett morrande. Men när vi då talar om att det är fel och ”fyar” honom verkar han bli moloken och vi blir givetvis ledsna och kelar med honom i stället. Man undrar ju om valpar är födda med en gen som ska göra att hussar och matte ska tycka synd om dem och få dåligt samvete när dom har gjort fel och blir tillrättavisade.

Har också börjat med det stora äventyret att få valpen att inte gå på tidningar utan vänta till vi går ut. Springer därför ut ett flertal gånger per dag och efter uppfödarens anvisningar när han sovit och när han lekt eller ätit vilket medför att hissen börjar gå glödhet efter allt åkande. Men detta har medfört att vi nu har passerat ett dygn utan ha gjort något stort på tidningarna och vi är stolta och han får beröm på beröm för sina framsteg. I natt blev det dock lite kiss på tidningarna. Men det har ändå gått så bra att tidningarna är reducerade till ett fåtal.

Just nu har dagens första utevistelse ägt rum (0550) och han tyckte väl att det var lite läskigt med mörkret och ville efter väl uträttat behov gå in igen vilket var honom väl förunnat. Visst är det arbetsamt med en valp, men vilken underbar tillfredställande tillvaro att kunna följa en valp till dess den blir en fullvuxen hund med all den personlighet och egenheter den har.

Det är värt allt besvär!

Nu har snart valpen ”Calling” bott hos oss i en månad och det är oktober med ruskigt kalla morgnar att gå ut och kissa i. Det värsta tycker han nog att det är så mörkt vid den tiden husse envisas med att släpa ut honom. Men vi klarar det galant om vi springer fort och snabbt till den annekterade platsen för ett snabbkiss. Men husse stannar envist kvar för att det ska bli lite mera av den stora sorten.

Sedan springa fort som attan in i porten efter välförrättat värv.

Det har varit en omtumlande tid för familjen med tidningar på golvet och en valp som hela tiden ska stå eller gå precis där man själv tänkt placera fötterna och skulle man komma för nära kommer ett ömkligt läte som får en att tro att man skadat valpen för livet. Men att valpat låter så vid rädsla hade vi glömt bort och har även märkt dessa läten när den inte får som den vill. Men lätena kan också komma på natten när den inte självmant kommer upp i våra sängar eller när ensamheten tar överhand och han saknar ömhet och närhet.

Man fäster sig oerhört fort att ha detta lilla liv runt fötterna hela tiden, man saknat honom oerhört då han av en eller anledning skulle vara någon på annan plats. Här om kvällen skulle han övernatta hos dottern för första gången och den tystnad, stillhet och öde bostaden utstrålade går inte att beskriva. Vannans makt är stor med en liten valp i hemmet.

Vistelsen hos dottern gick bra och han är nu tillbaka i hemmet tillsammans med dottern som han älskar som en storasyster eller mamma och älskar hennes saker och framför allt gympaskorna eller läderstövlarna som han kan gnaga på om han kommer åt.

Han har en stor plats i våra liv.

Man säger ofta att den första kärleken är den ende och sanna och har väl delvis trott

på det. Men ibland undrar jag hur illa beställt det är med min kärlek till vårt nya husdjur och om han inte tar hem priset med sin ljuvlighet.

Säger inte att han bara går runt och är ljuvlig. Han har bittra sidor också med att när det kliar i tänderna försöka bitas och dra i kläder, riva i tapeten och allt annat som kan lindra klådan i tänderna.

Han är också bittert utstuderad när man försöker att gå ut med honom för att göra stort och litet då han antingen sätter sig precis innan eller också med ett flin håller sig hela tiden ute för att göra det stora och lilla när han kommer in igen.

Vilken rackare!

Men han är också förtjusande förälskad i dottern som han inte viker en tum från och skulle hon inte ha möjlighet att ta upp honom eller kela med honom direkt kommer ett gnyende läte som kan få den stora brumbjörnen (skrivaren) att undra och ifrågasätta skötseln av det lilla vidundret. Men brumbjörnen flyttar sig mer än gärna på natten då den lilla lurviga valpen står nedanför sängen och vill komma upp till husses varma bädd och väntar på att bli upplyft. Att sedan hundrakilos brumbjörn får ligga i nedre delen av den stora sängen, utan kuddar och utan täcke och lakan är väl acceptabelt och att den lilla nu femkilos valpen får resten av sängen.

Att vi är matfriska i hela familjen är otvivelaktigt men att det ofoget kan smitta så fort till en lite rackare visste vi inte. Han är hungrig nästan jämt och får oss att känna oss som busar om vi inte ger mellanmål i form av hundgodis. När den ordinarie mattiden inträffar är han hungrig men tycker väl att hundgodiset är godare och väntar i det längsta i förhoppning att få en bit av det goda. Men vi är ändå stolta hundägare för att vi behållit vår målsättning med att bara ge bra hundfoder i stället för matrester från bordet.

Att den stora kärleken har fått en annan betydelse är nog sant men det kommer ju alltid vara mina egna barn men sedan kommer det lilla ”lurvet” på första plats.

Jodå, den här helgen förflöt också i valpens tecken.

Den var ute för att äta gräs, springa och hoppa för att äta på trädgrenar, att lyckas hitta ett gammalt bullpapper och för att inte tala om alla löv som dalar ner från träden och gärna glömma det som är en del av rastningen nämligen att göra stort eller litet.

Men han är gudomlig när han ”struttar” fram i full galopp. Han är god och barmhärtig, oavsett vilken situation han hamnar i så möter han den med vänlighet och barmhärtighet. Men blir han rädd då duger de där människorna han bor hos och som föder honom och ger honom tak över huvudet.

Vi tycker att han ofta är väldigt lik vår förra hund ”erixon” och ser likheter i vad han gör. Detta medför att vi känner lite sorgsenhet och kval att vi har lämnat vår gamla nu avlidna ”legend” i sticket eftersom vi inte tänker så mycket på honom.

Vi hade en lite sorgsam pratstund i går kväll dottern och jag och avslutade den med att komma överens om att vår gamla hund alltid kommer att leva kvar i våra hjärtan och minnen.

Valpen växer och har nu kommit in i början på en slyngelperiod.

Men fortvarande söt och oerhört mjuk och rar. Lite saknad vart det på tisdagendå Lill-Mattis skulle resa bort i 14 dagar (fast det visste inte han) och han blevlämnad ensam med husse.

Den dagen fodrade han väldigt mycket uppmärksamhet och var kring benen på husse hela tiden. Ville ligga i sängen (det fick han) men hade svårt att komma upp men husse var snäll och gick ner till källaren och hämtade en låda som kläddes med en trasmatta som ställdes vid sängsidan och efter lite träning kom han både upp och ner.

För att sysselsätta honom gick vi ut på promenader mer än vanligt och när kvällenkom var han trött. Nu vet jag inte riktigt om han protesterar eller om han bara vill göra stort och litet inne igen. Det kan vara för att Lill-matte inte är hemma som han vill sabotera men försöker med alla medel att anpassa tiderna med maten, leken och vilan men kommer alltid för sent eller för tidigt.

Han har också börjat med att hälsa på alla han möter till förtjusning för många som tror att dom är utvalda, till och med en yngre, tuff och läderklädd MC-kille bockade sig ned och kela och jollra med honom. Kanske vi behöver fler valpar.Ett problem har vi dock med hans bädd som är gjord av någon form av rotting och som han tycker det är väldigt gott att knapra på. Husse är inte lika förtjust då de vassa bitarna kan göra illa valpen i munnen och ge husse valkiga händer efter allt sopandet.

Det var också intressant vid pepparkaksbaket då det ramlade ner smulor på golvet som valpen kvickt var framme och sög i sig. Men sopborsten konkurrerade med honom igen.I det stora hela får vi väl säga att ur människosynpunkt har det gått bra och att det artar sig till en bra och trygg hund.

Skrev i förr veckan att valpen (Calling) växer. Det gör han med besked både i viktoch i sitt sätt att vara. Han har också hamnat i slyngelperioden av sitt liv. Det innebär atthan tycker att allting är något som måste provas på, det kan vara allt från att dra i Husses byxor till att stjäla en filt och dra den över hela bostaden till att om man har möjlighet få filten att passera över de nedkissade tidningarna. Husse kan stå och säga fy hur mycket han vill eller vråla Neeej! Men tji fick han!

Jodå det finns andra saker man kan prova på som till exempel att bita på liggkorgensom Lill-Mattis sydde fint till hemkomsten vilket har inneburit att korgen nu nästan är slut och de enstaka spillror som finns kvar liggande på golvet trampar Husse gärna på?Men, tror eller vill innerst inne inte tro att det är av elakhet han gör dessa tester utan för att just testa hur långt man kan gå utan att få skällning.

Fortvarande är promenaderna ett lotteri! De flesta gångerna ska ju vara efter lek, efter matoch efter vila men det har inte vår valp riktigt fattat ännu då han med alla medel försöker hålla sig till dess han är inom bostadens dörr igen.

Men då går det bra! Ska inte skämma ut honom för att rätt många gånger fungerar det ganska bra och han gör stort och litet på avsedd plats.

När vi är ute på promenad är han väldigt noga med att se och hälsa på alla vi möter. Allt från pensionärerna i grannhuset till den nyinflyttade unga flickan i huset mitt emot ska han hälsa på. Gärna med att göra ansatser att hoppa en bit uppåt för att bli upplyft ochriktigt hälsad på, också för att alla också ska tycka att han är en liten godbit just för denna person (var har dom lärt sig det).

Men som slutsummering av denna vecka och sedan han flyttade till oss måste vi säga att…

…han är en pärla!

Äntligen en sovmorgon!

Valpen Calling har sovit hos dottern i natt och husse harkunnat få sova så länge han velat! Men i natt var det inte någon som ville komma upp i sängen, ingen som satt nedanför och pep ömkligt eller tittade på en med ledsna och trötta ögon.

Det är svårt att sova när saknaden av det lilla livet är stort. Men förhoppningsvis anländer dom lagom till lunchen då magarna knorrar. Annars ha den senaste perioden varit ganska lugn, dottern var bortrest i två veckor, vi levde ungkarlsliv, lekte och busade mycket och framför allt brottades för att utveckla senare allvarliga situationer.

Vi var också på promenader tillsammans dels för vår gemensamma motion men också för att valpen skall få lukta och känna på andra hundars spår. Han är mycket noga med sitt markeringsställe men har på den sista tiden också markerat där andra hundar satt sina spår.

När det gäller maten håller fortvarande valpfoder även om han fått upp smaken för annat, pepparkakor om det ramlar någon smula på golvet, eller om dottern lämnat lite risgrynsgröt kvar på tallriken så smakar det givetvis gott. Men fortvarande gäller våra intensioner att de huvudsakliga målen ska vara ett väl anpassat hundfoder för just honom. Men han ska givetvis inte vara någon cirkushund utan dels få smaka godbitar dels inte behöva göra konster. De vanliga kommandoropen undantagna och dom fungerar jättebra nu. Om han vill?

För oss är Calling det bästa som hänt oss och det är en härlig valp på väg att bli slyngel!

Vår valp Calling är nu inne på sin 22:a vecka. Stora karl’n om man får tro honom själv men fortvarande en liten bebis för oss. Dottern har kommit hem och tagit över den hudnära skötseln, det vill säga klo-klippning, borttagning av hår mellan tårna, ansning av ansiktet och den sköna borstningen. Tankegången är väl att vi gör det redan nu för att vi skall vara vana alla tre när han blir äldre. Man kan väl säga att det går bättre och bättre och tanken är ju att det nte skall bli bråk när vi gör det behövliga.

Annars går det ganska bra. Han har kommit in i familjens rutiner, deras vanor och tider. Är kvällstrött, relativt morgonpigg och vill vila en stund på dagen. Vill ha sin mat på de vanliga tiderna men börjar inte vilja äta så mycket mitt på dagen men fulla portioner de två andra gångerna. Vi är lite stolta över oss själva att vi kan hålla oss till riktigt hundfoder anpassad för valpen vilket han skall få till han fyller året och förhoppningsvis även därefter men anpassad till ålder och liv.

När det gäller motion, utevistelser och andra yttre aktiviteter försöker vi hålla de vi planerat. På morgonen går den morgonpigge Husse ut framåt sextiden och tar en runda till framåt nio-taget för att sedan på förmiddagen åka ut till ett friluftsområde som är säkert att få springa fritt. På eftermiddagen mellan 1400-1500 brukar det vara dags för en runda runt kvarteret igen och likaså klockan 1800. Efter middagen skall vi slåss med Husse i sängen för att försöka få honom att ge sig eller om Lill-Mattis hinner före med borstning eller annan ans som är behövlig.

All annan tid går åt till kel, lek och inte förglömma bus..

Så här mellan de största av helger Jul och Nyår fyllervår valp Calling 6 månader eller ett halvt år. Vi tycker det är stort och att det är ett gott Omen att han fyller just mellan de största helgerna. Det märks också att han inte bara blivit äldre utan har också blivit större till vikt och storlek. På julaftonen gjorde vi dock ett litet avsteg frånsteg från vår hårda policy med enbart hundmat. Han fick smaka skinka, lite risgrynsgröt vilket var godast vet vi inte eftersom han tog hundmat till efterrätt.

Vi gör små enstaka framsteg med träningen på att göra stort och litet ute. För det mesta går det bra men när vi är som mest glada blir det ett litet bakslag. trots det så markerar han nu revir hej vilt mot varje träd och buske som luktar anan hund men har inte riktigt förstått det där med att lyfta benet så det bli ” halv-stående-liggande” som i värsta fall tippar över. Men han känner sig nog vuxen?

Den övriga träningen i att vara/bli vuxen hund går bra i Lill-Mattis regi med att bada, klippa klor, klippa hår på tassarna och bli borstad. Öronens rengöring och plocka bort skräp i ögonen fungerar också med knep och knåp.

Julaftons klappar blev inte så många! Endast en egentligen beroende på att han fått en del arvegods från ”erixon” dels att han fått en massa egna, nya leksaker av uppfödare och av Lill-Mattis sedan han flyttat hem.

Men…

… Lill-Mattis kunde inte hålla sig utan köpte en ”jul-overall” som var röd med vitt skinn och som kanske mest var ämnad åt kallt väder. Huvudsaken var också att han fick sin första Julklapp på sin första julafton i sit första riktiga hem med sin riktiga familj.

Nu väntar vi på ett problem med alla smällare på Nyårsafton

men vi hoppas det går bra och önskar alla som läser våra sidor

Gott Nytt År

Morgonpigg, alert på dagen och kvällstrött men glad precis som Husse. Barnsligt förälskad i dottern som får göra vad hon vill med honom vilket passar bra när det är hon som sköter päls, badning, kloklippning och annat nödvändigt. Det finns heller ingen som kan få honom att posera så för kameran som dottern som har tagit en del av bilderna.

När det gäller utelivet har vi rönt en del framgångar om vi får säga det själva. När det är den mörka tiden på dygnet är det inte någon höjdare att vara ute i det okända mörka. Har ändå rönt framgångar genom de gånger han fått gått fritt och han springer direkt till porten för att komma in i det ljusa, varma och välbekanta hemmet. Fast vi ser det som en framgång! Trots att vi inte vill ha någon ”pinn- eller bollhund” har han ett par bollar som han inomhus terroriserar oss med och skall leka med oss jämt och ständigt.

När Husse vilar middag eller Lill-Mattis pluggar är det ju inte så upphetsande att kasta boll, brottas om bollen men som alltid vinner han och vi får lägga ned det vi har för händer för att leka med honom. Men har vi lyckats somna vid vilostunden har han en förmåga att vara ”den lilla gulliga hunden” och slicka oss i ansiktet till dess vi vaknar och kan återuppta leken.

Lekar utomhus tar nu en alltmer plats och vi har ett fritidsområde i närheten av vår bostad dit vi åker så gott som dagligen för att i ur och skur ge valpen (snart stor karl) möjligheter till fritt spelrum för lekar och motion. Det roligaste han nu vet är att försöka ta fatt i ”hästbajs” och försöka äta det. Givetvis blir Lill-Mattis arg och jagar honom för att släppa det otäcka. Senast satt Husse i den varma bilen och såg på när Lill-Mattis jagade valpen i regnpölar och lera, snår och ruttet gräs och det var jätteroligt tyckte valpen och husse.

Men fortvarande är det nog det mest förtjusande vi har och på väg att bli en riktigpersonlighet!

Stormen Tuva har nått Sverige men är ingenting som direkt stör oss karlar. Visst kan det vara lite skrämmande när det knastrar och viner ute i mörkret på morgonen i 6-taget när Husse envisas med att jag ska gå ut. Men har hittat på ett knep för att inte verka rädd och det är att hålla sig från att göra stort eller litet. Då tröttnar Husse och går in i värmen och det välbekanta ljuset igen. Kanske får jag en smula av hans frukostsmörgås också.

Annars när vi går ut har jag upptäckt det genialiska med att lyfta benet när jag gör litet, dels kan man markera att jag varit där och dels blir man inte våt om tassarna. Har också upptäck en hel del saker som jag egentligen inte får upptäcka men som gör livet spännande bland annat som står på platser som jag normalt inte skall nå, men om jag tar hjälp av en stol så kan jag komma upp på bord och andra förvaringsställen där det finns spännande och kanske farliga saker jag kan undersöka.

Men då kommer det oftast ett larmande skri ”Fyyyy” från Husse eller Lill-Mattis och släpper jag inte prylen då så jagar dom mig. Det är jätteskojigt men till slut måste jag inse att det kanske är allvar och släpper den farliga prylen, och gömmer mig så att dom inte får tag på mig.

När vi är ute och Husse och Lill-Mattis släpper mig för att jag skall få motionera och springa fritt på skyddade ställen är det roligt att springa ifrån dom så dom inte kan fånga in mig. Husse skrattar och tycker det är jättekul medan Lill-Mattis blir hysteriskt arg och skriker åt mig att komma. Men… för att göra en lång historia kort så gick Lill-Mattis och köpte en ”spår-lina” till mig så hon hade kontroll över mig när jag motionerade.

Annars har det börjat kännas konstigt i kroppen och och Husse och Lill-Mattis säger att jag börjar få intresse för tjejer. Det är kul för jag har en massa kompisar på gården där vi bor och några är tjejer. De vuxna tjejerna verkar lite tjuriga och hanhundarna ska sätta mig på plats men det finns några som är kul och vill leka. En valp som jag lek med flera gånger och som bara är fyra-fem månader men som är större än migmen han är jättesnäll.

Har nu fyllt sju månader och Husse och Lill-Mattis kallar mig för slyngel men domsäger också att jag är finast i hela världen.

Tiden springer nästa ifrån oss! Valpen växer så det knakar och upptågen liknar dem som dom har, som mödrar varnar sina döttrar för. Kan han inte göra något upptåg på grund av att vi ser honom hittar han på knep för att kunna utföra det på ett annat sjusärdeles sätt. Husse har ett etui med farliga grejer för hundvalpar liggande på sitt sovrumsbord och valpen har nu kommit på att springer han fort in efter att vi har varit ute så är det ingen som kan komma på tanken att han rusar in i sovrummet och tar det, varför han gör det! Slugt om det inte vore farligt!

Annars har han fått en kompis att leka med då och då. En liten 4 månaders American Staffordshire Terrier eller Am Staff en blyg och söt liten herre som på sista tiden börjar visa att han är herre för sin hatt och vill vara med på de ystra lekarna i trottoarens parkbuskar. Det värsta är att buskarnas mark är också plats för en mängd lera efter allt regn som kommit i vinter. ”Am Staffen” är det ju bara att skölja av i duschen medan vår Amerikanska Cockerspaniel måste badas, torkas och kammas.

Men dom har säkert kul!

Förutom allt bus och lek i lera så har han fullt upp med att undersöka allt som kommer i hans väg, bollarna är nog speciellt roliga och Husse hinner knappast med att kasta den inne i lägenheten förrän han har hämtat den och väntar på nästa kast. Lill-Mattis grejer som ligger lite här och där trots att Husse tjatar är också under uppsikt av valpen. Kan man sno något och släpa i väg det någonstans där ingen når så är det ju extra roligt.

Avmaskning har skett igen och vi har börjat träna vissa kommandon så lätt.

Sitt och hit går ganska bra för tillfället och givetvis ”fy” som han kanske får höra för många gånger men har sin orsak i att vi inte vill att han plockar upp skräp, tuggummi och annat snusk när vi är ute på promenad.

Men fortvarande är han en ljuvlig hund och växt in i vår lilla familj helt och hållet!

Jodå i den här delen av landet fortsätter knepen att försöka lura Husse och Lill-Mattis att gå på det ena ömkliga lätet efter det andra för att få sin vilja igenom.

Allt han får göra (och det är mycket) till det han inte får göra finns ett register i lätena som numera går från mycket ömkligt till ett starkt krävande läte som nästan närmar sig ett morrande. Men är man snart 8 månader måste man prova sig fram!

När det gäller att göra stort och litet ute har vi nu klarat oss ypperligt om vi inte ändrar för mycket på tiderna eller rutinerna, är vi vanedjur så är vi och gör det vi ska ute.

Utelivet har varit lite begränsat ett tag, det vill säga i lösdrift, då han under en period har blånekat att lyda på inkallningar eller andra kommandon som är viktiga att veta att de fungerar. Därför ar den spårningslina vi inköpt kommit väl till användning trots att de är besvärliga och trasslar ihop sig. Men det fungerar!

När det gäller maten har vi märkt en reducering på det valpfoder han fått och vi har därför serverat det som torrfoder med vatten givetvis i så mycket han vill ha.Trots det så är nu intaget begränsat till ett rejält mål om dagen och ett halvt på kvällen.

Våra enträgna försök att inte tycka synd om honom när han tigger vid bordetfungerar om än dåligt. Ibland tror vi att det är något som sitter i väggarna och att han fått det i arvefter de andra hundar vi haft och lär sig att tigga vid bordet så fort de kommer innanför dörrarna.

Det här med slyngelålder verkar fortsätta med en utökad kraft då han nu börjat upptäcka tjusningen med tjejer och deras goda lukter och kan leva den då han känner lukten av någon tik som passerat hans rastningsväg. Får han möjligheten att träffanågon så är han beredd att göra vad som helst för att komma nära, till och med att gifta sig?

Sedan är det här med pipen (pipleksaken) som Lill-Mattis köpte av misstagoch som nu håller på att rasera alla nerverna hos människorna i värt hem. Vi har nu ställt undan den så han bara får leka med den då vi är tillräckligt utvilade för att stå ut med pipandet.

Valpen Calling är den älskade valpen vi ville ha och är på väg att växa upptill en älskad familjemedlem som alltid kommer att ha sin plats i vårt hem.